Fröjd på Vischan
Strax innan midnatt igår så låg jag i sängen och lyssnade på Karlavagnen. En äldre herre på 86 år från skogarna kring Uppsala ringde in. Han hörde lite dåligt så intervjun var lite rolig. När han väl hade fått hälsa ville han även önska sig en låt. Dagens musik var bara en massa skrammel och skrik, tyckte han. Ingen musik hade varit bra sedan Calle Jularbo, sa han. Och det har han ju rätt att tycka. Han var väldigt kategorisk mot modern musik. Han ville höra lite fin dragspelsmusik. Han ville höra Calle. Det fick han inte.
Om han nu var 86. Det betyder att han var strax under 30 när Elvis Presley kom fram. Runt 40 när Beatles slog igenom.
Om jag hade varit likadan så hade jag slutat gilla musik på slutet av 90-talet. Herregud! Jag upptäcker ju ny musik hela tiden. 40-, 50-, 60-, 70-, 80-, 90-tal. Det bara rullar på. Det kan inte vara roligt att hitta något nytt att lyssna på alls under ett halvt sekel.
För gubbens skull (och Tarras) här kommer Calle Jularbo.
Om han nu var 86. Det betyder att han var strax under 30 när Elvis Presley kom fram. Runt 40 när Beatles slog igenom.
Om jag hade varit likadan så hade jag slutat gilla musik på slutet av 90-talet. Herregud! Jag upptäcker ju ny musik hela tiden. 40-, 50-, 60-, 70-, 80-, 90-tal. Det bara rullar på. Det kan inte vara roligt att hitta något nytt att lyssna på alls under ett halvt sekel.
För gubbens skull (och Tarras) här kommer Calle Jularbo.
Kommentarer