Uppenbarelse

Jo, jag lever. Jag har till och med tillfrisknat så till den grad att jag orkar ta hissen ner till källaren och inta tvättstugan. I vanliga fall är det ingen ovanlig sak att ta itu med tvätten men idag hände något väldigt ovanligt.

Jag hade en uppenbarelse.

Du tvättar. När allt är klart så står du där med endast en strumpa. Den andra är hopplöst borta. Ja, det händer även mig jag är inte felfri. Hursomhelst försvinner nån då och då - spårlöst. Det hjälper inte att leta och det hjälper inte heller att ropa.

Idag fanns det endast en där igen. Alldeles ensam i min hand. Men jag hade ju inte tvättat några strumpor idag. Och det var då det slog mig. Katter! Strumpor är kanske som katter. Och på fler sätt än bara mjuka, goa och ludna. Strumpor, likt katter, hittar också alltid hem igen.

Plötsligt när jag stod där med den ensamma strumpan i min hand redo att förbanna nån gud så var allt självklart. Det här var en vilsen eller äventyrslysten strumpa som kommit hem igen. Den hade saknat just min fot. Du vet vad dom säger om personer med stora fötter...

Så jag blev glad istället och började minnas alla andra strumpor som i själva verket hade kommit hem när jag istället trodde att dom gett sig iväg.