Ingen avstigning

Har du haft en dröm där du är medveten om att du drömmer? En dröm där också situationen till slut blir jobbig och du medvetet väcker dig själv?

I natt satt jag på tunnelbanan. Jag råkade bara var där men jag vet inte vart jag var på väg. Vagnen var fullsatt och runt omkring mig satt folk jag kände och jag småpratade lite med alla. Det var trevligt och allt var väldigt avslappnat eftersom jag inte visste vart jag var på väg. Det underliga var att tåget aldrig stannade nånstans utan tunneln saknade slut. Ljudet av rälsen var konstant och bultade som ett hjärta.

Då och då klev någon av genom dörrparet bakom mig. Jag hörde hur dörrarna öppnades och jag hörde hur den lilla ilskna signalen tjöt och dörrarna stängdes med ett "klack". Men tåget stannade ju inte. Färden fortsatte framåt och allt pulserade som om jag satt i en våg.

Hon bara satt där och log. I periferin var allt suddigt som vid tunnelseende. Men henne såg jag klart och tydligt. Jag närmade mig.

Väl framme ställer hon sig upp. Jag vänder mig efter henne mem då befinner hon sig på utsidan, hon står plötsligt på perrongen och tåget har redan börjat röra på sig. Hon försvinner längre och längre bort. Vagnen är nu tom, mörk och far med ökande hastighet längre och längre bort. Pulsen slår hårdare och fortare. Tåget vill inte stanna och jag vet fortfarande inte vart tåget är på väg.

Nu pallade jag inte mer så jag väckte mig själv. Det är i alla fall vad jag intalar mig.