Herr Gårman

Varför står en del personer kvar som förstenade och med hypnotiserad blick mot den röda gubben vid övergångsställen? Dom gör det när det inte en bil finns i sikte? Är det respekt för lagen? Det är väl inte ens straffbart att gå mot rött? Eller blev dom så hjärntvättade av Anita och Televinken när dom var små att det fortfarande är så djupt rotat?

I morse, vid Västerbroplan, stod vi där ett gäng. Det var rött, inte en bil, cykel eller något annat fordon i sikte. Ett halvt dussin personer traskade vant, lugnt och ledigt över gatan trots röd gubbe. En person stod kvar. Stirrandes mot den röda gubben. Hon väntade och väntade och inte en bil synlig på Västerbron.

Vad försigår i den hjärnan?

Jag bara undrar.

Kommentarer

Ung tant sa…
Jag har vissa men kvar sedan en ryggskada i vintras och kan inte springa. Av rädsla för att stå där mitt i gatan när en bil närmar sig snabbt och inte kunna springa undan är större än min brådska över gatan.

Kanske hade den personen också något fysiskt hinder som gjorde att han eller hon inte vågade chansa.

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?