Söderblandning

Idag väger jag 475 ml. mindre än igår. Blodgivning är också ett sätt att gå ner i vikt.

Dessa skivor läker själen just nu: 1. Los Lobos - The Town And The City 2. Holly Brook - Like Blood Like Honey 3. Katie Melua - Piece By Piece

Det klev en dam ombord på bussen. I hasorna hennes hund - häftig men skabbig. Hon satte sig på platsen brevid. Hon hade en skabbig tröja på sig. Samma färg som hundens päls. Hon luktade hund.

Jag kan inte låta bli att tycka att det Daito Takahashi råkade ut för är lite lustigt. Undrar vad som rörde sig i hans huvud?

Forest Whitaker är L-Y-S-A-N-D-E! Vackra färger, gungande musik men en grym och hänsynslös historia. En ung doktor Garrigan (James McAvoy) kommer till Uganda för att jobba som läkare ute på en mission. Genom en slump blir han den förre generalen och nyblivna presidenten Idi Amins personlige läkare, rådgivare och vän. Idi Amin är charmerande och har stor utstrålning. Dr. Garrigan förförs av sin position och makten som följer med den. Men hos Idi Amin går inte hissen ända upp och Dr. Garrigan förstår lite försent vad han har gett sig in i. Filmen påminner om och är nästan lika stark som Midnight Express men så är den också baserad på en verklig händelse. En mycket stark och sevärd film. Får inte Forest Whitaker en Oskar på söndag för sin roll blir jag förvånad. Betyg: "eeee"

Svänger höger runt hörnet från Scheelegatan och tar ett par andertag längs Kungsholmsgatan. Två små steg uppför stentrappan mellan de två marshallerna som flämtar i februarikölden. Genom glaset, bakom den vissna julstjärnan i dörren, kan jag se värmen som väntar där inne. Snabbt sparkar jag av mig kylan och tar tag i handtaget av stål till dörren och kliver in. Ett välkommet sorl hörs i lokalen. Vid ett bord för två vid väggen, med den bruna 70-tals tapeten, strålar en lap-top brevid en tom soppskål. I den stora soffan, som vägrar låta dig gå, sitter några 20-åringar med sina stora dunjackor utbredda likt sovsäckar. Musiken virvlar runt och lenar skönt och bekant. Jag hoppar upp på en barstol vid fönstret och tar min plats med blick ut mot gatan och Rådhusets gråa tunga gavel. Sträcker mig efter DN, klär av mig vintern jag hade med mig in och går in till köket. Kamilla far runt som ett yrväder men vana händer gör allt likt en skicklig hantverkare. - Hello Pete, brister hon ut och ler b...

Jag har nu sålt min kropp till vetenskapen. På onsdag nästa vecka görs det första testet för att se om jag kvalificerar mig. Fortsättning följer...

Champions Leauge började igen i veckan. Och omgångens bästa match måsta ha varit Inter - Valencia igår. Grymt skön fotboll - svårt att inte ha nån favorit i den matchen. Julio Cruz och Crespo är roliga att se. Svårare med Zlatan. Men han är ju bra så det är lite kluvet. Barca torskade mot Liverpool och Bellamys golfswing efter sitt mål var stor humor.

...finns på Siargatan.

"Les Saisons" Dansmuseet 2 feb - 29 april

Förkylning 10 dagar + Vinterdepp + Ett par joggingpass = -4 kilo Sen har jag hört att vinterkräksjukan ska vara bra men jag står nog över den kuren om jag kan.

Ralph Fiennes hade sex med en flygvärdinna på planet mellan Australien och Indien. Dom enda gångerna en flygvärdinna har stött på mig är när hon har kört på mitt knä med dryckesvagnen. Det händer visserligen ganska ofta.

I gårdagens avsnitt av My Name Is Earl hade Randy det lite jobbigt. I can relate...

Spelarna tar sin karaoke på allvar: "Riise hävdar att han är oskyldig och inte druckit en droppe alkohol. Enligt norrmannen ska Bellamy ha kommit till hans hotellrum och attackerat honom med en golfklubba sedan han vägrat att vara med och sjunga karaoke tidigare på kvällen."

Kan hon, kan jag. Eller inte.

För My: Detektivbyrån - Dansbanan

Jag känner mig som en idiot. Jag är tillbaka på ruta ett. Varför lär jag mig inte? Ja, jag har sagt det förr. Alla dom saker jag inte förstår står på led och skrattar åt mig igen. Hånfullt. Och jag känner mig dum, dum, dum för att jag gick på det ännu en gång. Sucker! Jag är bara så jävla nyfiken. Jag vill upptäcka. Jag vill veta. Jag tror jag tänker för mycket - tänker för hårt. Går på magkänslan, säger hon. Magkänsla är skitsnack. Det enda man gör är att hitta saker för att bekräfta något man har fått för sig. Du hittar alltid små saker för att rättfärdiga magkänslan. Men du känner ingenting. Istället är det så att alla dom saker som ignoreras, som man förbiser på grund av magkänslan, är dom saker man egentligen letar efter. Där är dom, mitt framför näsan. Men man vill inte se dom. Magkänslan... Ska jag lära mig att låta det vara? Eller är jag fubar? Jag är bara så jävla nyfiken...

Nej förresten. En blåslampa och napalm...

Ett mottaget sms klockan 02:51 kan ibland vara som att ge en pyroman tändstickor.

Peter Forsberg till Nashville. Nashville - hem till Grand Ole Opry - kanske så långt ifrån en stad med hockeytraditioner man kan komma. Om Foppa får ordning på sin fot kan det bli en rolig vår i Tennessee. Forsberg har gjort 162 poäng i play-off sammanhang. Det är mer än hela Nashville Predators tillsammans. Men med Forsbergs skadehistorik på senare tid börjar jag ju fundera om det här inte blir det sista stoppet på hans karriär. Får höra om Sonya tänker åka dit och se en match.

Då min kollega är lite utav en melodifestivalfanatiker så lovade jag att se förra helgens deltävling. Sagt och gjort. Videon ställdes in och jag kunde med gott samvete snabbspola igenom bidragen på söndagmorgonen. Måste säga att jag var lite besviken på Lustans Lakejer. Inte riktigt vad jag hade förväntat mig men det lät ändå som Lustans. Men The Arks vinnande bidrag lät bekant. Så jag lyssnade igen. Plötsligt satt den där… låten som jag hela tiden började nynna på. Edison Lighthouse - Love Grows Where My Rosemary Goes. Avgör själva. Är det inte likt? The Ark - The Worrying Kind Edison Lighthouse - Love Grows Where My Rosemary Goes

Konstigt men den här veckan har varit skitrolig. Visserligen bara torsdag men både fredag och lördag är jag förväntansfull inför. Peter LeMarc - Nonsomdu

I januari skrev jag följande inlägg: Zzaj . Med hjälp från en snäll själ fick jag fram en e-post adress så jag mailade Anna Nederdal och frågade vart hon tog vägen. Jag fick svar. Dessutom var hon så snäll att jag fick en CD på en skiva hon gjorde med Max Schultz 95. En skiva jag aldrig sett eller hört tidigare. Det var en positiv överraskning. Soulsoundet var borta och istället presenteras jag med ett album som lutar mer åt singer/songwriter hållet. Det här var ju 95 så den genren var väl inte så utbredd då. Skivan är bra. Den växer. Max Schultz gitarr klingar stämningsfullt och Annas röst har stenkoll och smeker sig in i huvudet. Skivan är tidlös och hade nog funkat bra även idag. Det är väl nåt spår som låter lite 90-tal men det är försvinnande lite. Glad blev jag hursomhelst. Tack Anna!

Alla hjärtans dag... Få se nu. Jag läste nånstans att Jesus föddes på julafton och han dog under påsken. Men vad gjorde han på Alla hjärtans dag? Dejtade Maria Magdalena? Vad säger bibeln?

Måste köpa honung. Den flytande sorten med smart lock.

Jag och Kamilla undrade varför det alltid hamnar en massa brödsmulor i den översta lådan. Hemma hos mig den med matbestick. I mitt fall finns det inte ens något tillfälle för brödet att ens passera lådan. Så hur hamnar dom där? Nån annan som upplever samma sak?

...Familjen Karlsson.

...Lilla Essingen

Patrik Järbyn skräller och tar brons i herrarnas störtlopp. Stort! Fan, killen är lika gammal som jag. Det är aldrig försent, bara att börja träna. Träna, träna, träna. Träna...!? O j, nu är det skidskytte på tv.

Jo, jag lever. Jag har till och med tillfrisknat så till den grad att jag orkar ta hissen ner till källaren och inta tvättstugan. I vanliga fall är det ingen ovanlig sak att ta itu med tvätten men idag hände något väldigt ovanligt. Jag hade en uppenbarelse. Du tvättar. När allt är klart så står du där med endast en strumpa. Den andra är hopplöst borta. Ja, det händer även mig jag är inte felfri. Hursomhelst försvinner nån då och då - spårlöst. Det hjälper inte att leta och det hjälper inte heller att ropa. Idag fanns det endast en där igen. Alldeles ensam i min hand. Men jag hade ju inte tvättat några strumpor idag. Och det var då det slog mig. Katter! Strumpor är kanske som katter. Och på fler sätt än bara mjuka, goa och ludna. Strumpor, likt katter, hittar också alltid hem igen. Plötsligt när jag stod där med den ensamma strumpan i min hand redo att förbanna nån gud så var allt självklart. Det här var en vilsen eller äventyrslysten strumpa som kommit hem igen. Den hade saknat just mi...

39.8 Hur kan man ändå frysa så mycket? Jag lägger mig och dör en smula nu. Ser fram emot en pånyttfödelse i morgon. Ett litet encelligt djur kanske. Inte så mycket som kan gå fel då. Jag får börja om med karmat på nytt.

En skön låt från 1958. Spelades flitigt när jag skulle lära mig att spela munspel för 20 år sedan: Bo Diddley - Dearest Darling

Idag fyllde Ella fyra år. Det visas för övrigt lättast med fyra fingrar. Efter lite tårta kickade sockret in och det var dags för mig att träda in i min roll som lekfarbror. Vi började med lite tafatt och brottning som uppvärmning innan det var dags för kurragömma. Efter några, i mina ögon, fyndiga gömställen börjades det ställas krav på var jag skulle gömma mig. Tro mig, här har jag inget att säga till om. Bästa stället var tydligen under trappan där jag satt under ett gammalt fårskinn. Och inte bara en gång. Jag fick sitta där fyra gånger i rad medan Ella låtsades leta i andra delar av huset i troliga gömställen som under fåtöljen eller i diskmaskinen. :-)

Varje gång jag snyter mig, nyser jag. Varje gång jag nyser, måste jag snyta mig. ...and so it goes on and on

Morning Glory

Tillståndet för patienten är oförändrat. Grodan har gett sig av. Bomull har krupit in i huvudet i dess ställe. Ingen snuva utan rena andningsvägar - skönt. Däremot näsblod som började redan igår. Diagnos? Calling Doctor House?

Efter drygt tio timmar på jobbet sträcker jag på mig och gäspar. Då kommer min kollega Petra med uppmuntrande ord: -You suck! Jo, jag gör nog det.

Peter vaknar upp och stirrar rakt in i ögonen på en färgglad liten groda som sitter på hans näsa. När grodan ser att Peter vaknar så släpper den genast greppet om näsan, tar ett kliv ner och drar hårt i läppen. När Peter gnyr: "aj!" passar grodan på att försöka bända upp munnen lite till och slinka in. Men Peter försöker kämpa emot. Men den hala amfibien är övermäktig och glider snabbt och utan ansträngning in genom munnen och sväljs. Nu sitter den där. Kvack! Kvack! Elva månader utan att vara sjuk. Fast jag är inte sjuk - bara hes. Basta!

Första halvleken på tv. Andra halvlek via Sportradion. Vilken värdelös tv-sport. På radion var det ganska spännande. På tv trodde jag ett tag att dom låtsades. Ja, att dom åkte fort som fan med en påhittad boll. Såg den aldrig, inte för ett ögonblick. Andra sporter som är roliga. Backhoppning och störtlopp - när dom faller. Trav. Låt dom svänga åt fler håll än att bara springa runt runt. Inför depåstopp med däck- och förarbyte. Inför dessutom obligatorisk havreintag för hästen. Låt dom även hoppa över hinder.

Jakob Hellman-special på p3.

Strax efter midnatt är det dags... Super Bowl

Foo Fighters - Over and Out. Grymt bra just nu.

Läker fortfarande huvudet efter Lemon igår. Fantastiskt roligt. Träffar på så mycket trevligt folk jag känner. Gick även dit med personer jag gärna spenderar mer tid med. ...och som hon kan dansa. Men det är under all kritik att dj'n inte kände till Indochine. Schlagerfjollor! Skiter väl jag i att han inte var född då...

Jag hade ett husdjur. En husmask. Den låg ihoprullad på soffan när jag kom hem. Varje gång jag klev in genom dörren så lyfte den på huvudet och viftade på svansen. Fast båda ändarna såg likadana ut så den kan ju faktiskt ha lyft på röven och skakat på huvudet. Jag drömmer vidare - varje natt.

Jag lider nog av Situs Inversus . Jo, så måste det vara. Det kniper nämligen där blindtarmen sitter, fast på vänster sida. Det kan vara träningsvärk men det skulle vara ett alldeles för enkelt svar.

Hon fick nåt pris på Elle-galan i veckan. Tyvärr missade jag just den delen. Resten missade jag glatt. Nu pratar dom om denna burlesqueartist överallt. Jag minns att jag läste en artikel för tre, fyra år sedan om Marilyn Manson och då nämndes Dita Von Teese som hans flickvän. Vem i helvete kan vara ihop med Marilyn Manson? Så jag kollade upp vem hon var. Hon var cool, redan då. Jag var före många.

Dom senaste decennierna har jag sett rubriker om 33-åringen, HIV-mannen och Lasermannen… Sen var det ju även ozon-hålet som tog mycket rubrikutrymme. Men vart tog det vägen? Det var ju rena domedagsprofetian när jag läste. Vi skulle alla dö av rymdstrålning. Solen skulle bränna sönder oss alla. Huden skulle förvandlas till chips med baconsmak. Men det skrivs knappt nånting längre. Nu är det bara växthuseffekten som gäller. Men växthuseffekten påverkar också ozonskiktet. Enligt wikipedia så rapporterade NASA i januari 2007 att de under 2006 uppmätt de lägsta nivåerna av stratosfäriskt ozon sen de började med kontinurerliga mätningar. Enligt en forskarrapport kommer inte en förbättring att märkas förrän 2024 och ozonskiktet kommer inte att återgå till 1980 års nivå förrän 2068.

Har du haft en dröm där du är medveten om att du drömmer? En dröm där också situationen till slut blir jobbig och du medvetet väcker dig själv? I natt satt jag på tunnelbanan. Jag råkade bara var där men jag vet inte vart jag var på väg. Vagnen var fullsatt och runt omkring mig satt folk jag kände och jag småpratade lite med alla. Det var trevligt och allt var väldigt avslappnat eftersom jag inte visste vart jag var på väg. Det underliga var att tåget aldrig stannade nånstans utan tunneln saknade slut. Ljudet av rälsen var konstant och bultade som ett hjärta. Då och då klev någon av genom dörrparet bakom mig. Jag hörde hur dörrarna öppnades och jag hörde hur den lilla ilskna signalen tjöt och dörrarna stängdes med ett "klack". Men tåget stannade ju inte. Färden fortsatte framåt och allt pulserade som om jag satt i en våg. Hon bara satt där och log. I periferin var allt suddigt som vid tunnelseende. Men henne såg jag klart och tydligt. Jag närmade mig. Väl framme ställer hon s...