Paaaaaaappa!

Idag var det min tur att lämna över Milo. Det gick finfint fram tills dess jag sa hej då vid grinden inne i förskolan. Då fylldes Milos ögon av skräck och ansiktet förvreds av gråt.

Då ska man vara stark och bara gå därifrån. Det var inte helt lätt.

Vid hämtningen satt de och åt mellanmål. Så fort Milo fick se mig så brast han ut i gråt och ville upp i famnen. Där så blev han lugn direkt och började vinka hej då till alla.

Sen fick han rida på mina axlar - då är det aldrig en sur min.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?

Yin & Yang

Dickie Dick Dickens