Tur
I torsdags hade jag besökstid på mag- och tarmcentrum på Ersta. Anfallet natten mot måndag ville jag kolla upp. Jag blev ju liggandes hemma måndag till onsdag med ryggskott i magen kan vi kalla det. Allt var fruktansvärt ömt och stelt. Det var precis samma symptom som i akutbesöket på SöS i februari där vi trodde det var njursten.
Hursomehelst, som blev det lite klämmande och utfrågande och kliandes i huvudet. Tider för nya undersökningar bokades, blodprover lämnades och jag åkte till jobbet.
Ett par timmar senare ringer min mobil. Det är läkaren. Han ville att jag genast åkte till någon akutmottagning. Min crt (sänka) låg på över 300 och det var inte alls bra. Sagt och gjort, jag packade ihop och tog tunnelbanan till akuten.
Väl där klockan 14:00 så väntade SöS stenhårda bänkar. Tiden gick och jag vallades från väntsal till väntsal och hamnade till slut i ett rum. Klockan 17:00 fick jag träffa en doktor som tyckte symptomen pekade mot inflammerade flikar i tarmen. Men röntgen skulle göra. Samma röntgen som i februari och inte visade nånting.
Jag blev inlagd på Avd. 57 och fick ligga där några timmar. Vid halv nio kom jag till röntgen och kvart i tolv fick jag träffa jourläkaren. Blindtarmen var hennes dom. Den hade jag ju hört förut så jag ville att de skulle vara säkra och det var de. Jag skulle opereras som nummer två. Torsdag natt. Nummer ett låg redan med blod sprutandes ur magen. Min tur kom först klockan åtta på morgonen.
När jag rullades ner till operation och träffade kirurgen så var i stort sett smärtan helt borta. Han konsulterade med några andra och föreslog en antibiotikakur då blindtarmen verka läka av sig själv. Nej, ta bort skiten sa jag. Nu får det vara nog. Det tyckte han också var en bra idé då blindtarmen verkade rejält inflammerad.
När jag vaknade upp och träffade kirurgen igen så sa han att det var tur att vi opererade. Blindtarmen hade legat och "pyrt" väldigt länge och inflammerat allt i magen. Det var bara en massa "gegga", sa han. Så det blev vad man kallar en stor operation - inget mindre ingrepp.
Så nu har man gjort rent. Jag har fått antibiotikadropp i tre dagar och ska fortsätta med piller samt ta sprutor med blodförtunnande medel. Förhoppningsvis ska det vara slut nu med en ömmande mage.
Det sista läkaren sa idag innan jag blev hemskickad var att det var tur att jag kom in när jag gjorde. Det såg riktigt illa ut.
Hursomehelst, som blev det lite klämmande och utfrågande och kliandes i huvudet. Tider för nya undersökningar bokades, blodprover lämnades och jag åkte till jobbet.
Ett par timmar senare ringer min mobil. Det är läkaren. Han ville att jag genast åkte till någon akutmottagning. Min crt (sänka) låg på över 300 och det var inte alls bra. Sagt och gjort, jag packade ihop och tog tunnelbanan till akuten.
Väl där klockan 14:00 så väntade SöS stenhårda bänkar. Tiden gick och jag vallades från väntsal till väntsal och hamnade till slut i ett rum. Klockan 17:00 fick jag träffa en doktor som tyckte symptomen pekade mot inflammerade flikar i tarmen. Men röntgen skulle göra. Samma röntgen som i februari och inte visade nånting.
Jag blev inlagd på Avd. 57 och fick ligga där några timmar. Vid halv nio kom jag till röntgen och kvart i tolv fick jag träffa jourläkaren. Blindtarmen var hennes dom. Den hade jag ju hört förut så jag ville att de skulle vara säkra och det var de. Jag skulle opereras som nummer två. Torsdag natt. Nummer ett låg redan med blod sprutandes ur magen. Min tur kom först klockan åtta på morgonen.
När jag rullades ner till operation och träffade kirurgen så var i stort sett smärtan helt borta. Han konsulterade med några andra och föreslog en antibiotikakur då blindtarmen verka läka av sig själv. Nej, ta bort skiten sa jag. Nu får det vara nog. Det tyckte han också var en bra idé då blindtarmen verkade rejält inflammerad.
När jag vaknade upp och träffade kirurgen igen så sa han att det var tur att vi opererade. Blindtarmen hade legat och "pyrt" väldigt länge och inflammerat allt i magen. Det var bara en massa "gegga", sa han. Så det blev vad man kallar en stor operation - inget mindre ingrepp.
Så nu har man gjort rent. Jag har fått antibiotikadropp i tre dagar och ska fortsätta med piller samt ta sprutor med blodförtunnande medel. Förhoppningsvis ska det vara slut nu med en ömmande mage.
Det sista läkaren sa idag innan jag blev hemskickad var att det var tur att jag kom in när jag gjorde. Det såg riktigt illa ut.
Kommentarer
Tur att de till slut hittade felet. Och att du kom in i tid.
Samt då förmodligen även ut i tid till tisdagens match. Får vi väl se om den upplevelsen är en lisa för själen, eller om det bara blir ren och skär ångest.
Krya på dig!