Zmrzlinovy pohar

På torsdagen var vi uppe med tuppen. Misa skulle jobba och guida runt en grupp från Portugal. Som tur är är ju min portugisiska flytande. Gruppen som jag slog följe hette APAC. Associação Portuguesa dos Amigos dos castelos. Det blir fritt översatt "Portugisiska föreningen för slottens vänner". Det var en handfull gamla militärer samt några äldre damer som jobbat inom den portugisiska offentliga sektorn. Alla var mycket trevliga. Vi besökte Prags slott och katedralen.

Roligast därinne var den asiat som drog fram en tri-pod till sin kamera. Sen låg han på golvet och simmade ett par minuter innan han ställde sin fru framför kameran. Sen var det objektets tur att ställas in och det genomfördes med millimeterprecision. Det såg ut som frun tog danssteg. Ett steg fram, två åt sidan, ett halvt steg bak, en vridning åt höger. Sen satt den där. Killen hoppar upp från golvet och tar sin fru i famn precis i tid för automatutlösaren att göra sitt.

Därefter vandrade vi ner mot staden, besökte en kyrka och gick över Karolybron. Väl nere så vandrade vi runt i gamla stan, åt lunch och tittade på stadshuset vid torget och dess solur. Varje hel timme så öppnas ett par luckor på tornet och det blir en liten dockteater, typ. Hundratals människor samlas framför med stor förväntan och när minuten har gått suckar alla av besvikelse men det görs med ett leende. Inte så märkvärdigt med andra ord.

Dagen var lång men gick ganska fort. Slott är väldigt vackra men ofta likadana. Detta var inget undantag förutom hade jag emellanåt fick bära hundhuvud för mina förfäders räder av Prag 1648 då väldigt mycket fin konst plundrades av svenskarna. Denna räd återkom guiden (Misa) till ganska ofta. Gärna ackomanjerat med en fint leende riktat till mig. Samt en unisont skratt från gruppen.

Vi dumpade sedan turisterna vid hotellet vid femsnåret och gick med deras egna guide till en bar och tog några öl. En konstig bar var det för övrigt. Tydligen var allt nån konstinstallation så vi satt i nån form av galleri. Paulo eller va han hette dumpade vi till sist och jag och Misa slank in på en annan trevlig bar och tömde några flaskor vin med lite mexikansk mat. Mycket passande. Time flies when you're having fun och jag tror vi båda kände som om vi hade känt varandra i många många år. När klockan närmade sig 2 var det dags att gå hem. Det skulle bli en ännu tidigare uppgång på fredagen.