"It's the sense of touch. In any real city, you walk, you know? You brush past people, people bump into you. In LA, nobody touches you. We're always behind this metal and glass. I think we miss that touch so much, that we crash into each other, just so we can feel something."
Jag tycker upplägget är snarlikt "Traffic" och "Magnolia" där olika människor med olika bakgrunder fångas upp av ett genomgripande tema. I Crash rör det sig om helt vanliga människor från alla samhällsklasser: vita, svarta, latinare, koreaner, iranier och mexikaner, men även rika och fattiga, poliser och skurkar, samt maktmänniskor och maktlösa. De lever helt olika och de har ingenting gemensamt mer än att alla har fördomar och förutfattade meningar om varandra. Persern Farhad blir misstagen för arab och blir kallad för Osama. Den rika åklagarfrun Jean får sitt lås utbytt, men när hon ser att låssmeden är en latinare med tatueringar och rakat huvud vill hon att låsen ska bytas ut igen nästa dag.
När den vita polisen Ryan ser en ljus kvinna åka med en svart man stannar han upp bredvid dem vid sidan av vägen. När han sedan ser att även kvinnan är svart börjar han trakassera dem. Han förnedrar kvinnan med en kroppsvisitation medan hennes man tvingas se på. Samtidigt beklagar sig en svart kille för hans kompanjon att alla vita är rasister och att alla svarta är diskriminerade och utsatta i samhället. I själva verket är de båda grovt kriminella. Anthony: Look around! You couldn't find a whiter, safer or better lit part of this city. But this white woman sees two black guys, who look like UCLA students, strolling down the sidewalk and her reaction is blind fear. I mean, look at us! Are we dressed like gangbangers? Do we look threatening? No. Fact, if anybody should be scared, it's us: the only two black faces surrounded by a sea of over-caffeinated white people, patrolled by the triggerhappy LAPD. So, why aren't we scared?
Peter: Because we have guns?
Anthony: You could be right.
Årets bästa film?
Betyg: "eeeee"
Kommentarer