Blytungt
Det var ganska bra med folk igår på Kägelbanan. Tack vare Ingelas polare Björn kom jag in via Håkan Waxegårds gästlista. Så VIP-igt. Smått kaotiskt vid barerna men det brukar det vara. Stället har snyggats upp en hel del sen sist.
Först upp var tre systrar Bondesson - Greta, Stella och Sunniva. Dom rev av några grymma låtar i en blugrass-, blues-, rockabilly-, punkstil. En distad banjo, en tung pulserande bas och en snabb, eldig gitarr. Det lät lite som en korsning av R.L Burnside och Stray Cats.
Därefter följde Tomas Andersson Wij (en gammal favorit) och han var okej. Plura var liet utav en besvikelse men godkänd. Sigge Hill var den mest energiske och underhållande. Conny Bloom gick upp som en blandning av Jack Sparrow och Bob Marley och var riktigt bra men kanske lite för proffsigt och tillrättalagt. Kajsa Grytt var kul att se.
Men det mest bestående minnet av denna kväll var gruppen Baskery med de systrarna Bondesson. Om ni får chansen att se dom - gör det. Dom var grymma live.
Först upp var tre systrar Bondesson - Greta, Stella och Sunniva. Dom rev av några grymma låtar i en blugrass-, blues-, rockabilly-, punkstil. En distad banjo, en tung pulserande bas och en snabb, eldig gitarr. Det lät lite som en korsning av R.L Burnside och Stray Cats.Därefter följde Tomas Andersson Wij (en gammal favorit) och han var okej. Plura var liet utav en besvikelse men godkänd. Sigge Hill var den mest energiske och underhållande. Conny Bloom gick upp som en blandning av Jack Sparrow och Bob Marley och var riktigt bra men kanske lite för proffsigt och tillrättalagt. Kajsa Grytt var kul att se.
Men det mest bestående minnet av denna kväll var gruppen Baskery med de systrarna Bondesson. Om ni får chansen att se dom - gör det. Dom var grymma live.
Kommentarer