Nio år senare

Lyckan kände inga gränser den där kvällen för nio år sedan. Jag fyllde fickorna med gräs från Söderstadions höstblöta gräsmatta. Antonio sprang över en bollpojke för att få tag på matchbollen. Kvällen och natten var en enda lång barrunda som slutade på Kvarnen. En stukad fot gjorde sig påmind först dagen efter tillsammans med ett bultande huvud. Då var vi bäst - nu ett mittenlag i SuperEttan.

Kommentarer

Anonym sa…
Vi är alltid bäst!
Anonym sa…
Dom kommer tillbaka! Men till dess kan du väl hålla lite på Gefle... /Pernilla

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?