Tandsten, gallsten och nu njursten?

Den nya arbetsdagen hann knappt börja. Hela natten hade jag legat med magknip. Inte jätteont men tillräckligt för att inte sova ordentligt. Att även behöva springa på muggen varannan timme underlättade inte.

Jag var på jobbet klockan åtta på fastande mage och började plocka upp och finna mig tillrätta. Strax innan tio högg det till. Det högg till i urinblåsan så pass att jag trodde snoppen skulle explodera. Jag gick in på toaletten i tron att jag kanske skulle spy, men icke. Dessutom gjorde de så pass ont att jag trodde jag skulle svimma. Och svimma inlåst på en toa verkade inte så bra.

När jag hade gallstensanfallen sa dem att det gjorde lika ont som att föda barn. Gallstensanfall gör groteskt ont. En diffus, stark, molande värk i hela magen.

Det här var värre. Det var som ett yxhugg. Mina kollegor såg att jag var likblek och kallsvettades kopiöst. Ner till receptionen och ta en taxi till - tjoo hoo - SöS akutmottagning. I taxin gjorde det ondare och ondare. Det trodde jag inte var möjligt. Chaffisen var rädd att jag skulle kollapsa och sa saker som "bit ihop" och "häng in nu". Först hade jag tänkt att överdriva smärtan vid akuten med tanke på hur ont jag hade vid mitt senaste besök.

Det behövdes inte.

Jag stod dubbelvikt och allt snurrade. Två syrror kommer springande med en säng och så rakt in på akuten. Det hälsades och klämdes. Jag svettade och skakade samtidigt som de sa åt mig att slappna av. Det är ju det jag gör, svarade jag.

En spruta Voltaren i häcken och en halvtimme senare började den skarpa smärtan klinga av. Inget blod i urinen talade mot njursten. Ska ni inte köra ultraljud, frågade jag. Nej, sa dem. Vi skulle vänta på leverproven. Fick jag en attack till skulle jag komma tillbaka.

Nu fryser jag och har feber och är sååå öm. På torsdag lyckades jag boka en specialist på Ersta.

Go'natt!