Söderblandning

Det var länge sedan jag gjorde en lista. Det får bli en liten års- och bloglista. Årets comback: Min gitarr Årets film: Skansen Årets sämsta film: Bobby Årets undersökning: Med en nypa salt Årets telefonsamtal: Ett ögonblick Årets morph: Women in art Årets promenad: Språngmarsch Årets bok: Inte Milleniumtriologin eller Snabba Cash även om dom var grymma utan Låt den rätte komma in eftersom det var så oväntat. Årets snabbaste resa: Stockholm - Lissabon - Braga - Lissabon - Stockholm. Årets deppigaste resa: Stockholm - Lissabon - Braga - Lissabon - Stockholm. Årets resa med mest sömn: Kap Verde Årets resa med minst sömn: Prag Årets roligaste resa: Semester i Estoril med Marita och Måns. Årets tråkigaste resa: Hemresan från Buenos Aires. Ville inte åka hem. Årets bästa dag: 15 maj. En kram, ett ord och en dansande robot. Årets sämsta dag: 14 oktober "Godnatt och hoppas att du får en underbar vecka." Årets kändis: Maradona Årets kändis 2: Henke Larsson Årets dryck: Beamish Året...

Bokat och klart!

Det var ganska bra med folk igår på Kägelbanan. Tack vare Ingelas polare Björn kom jag in via Håkan Waxegårds gästlista. Så VIP-igt. Smått kaotiskt vid barerna men det brukar det vara. Stället har snyggats upp en hel del sen sist. Först upp var tre systrar Bondesson - Greta, Stella och Sunniva. Dom rev av några grymma låtar i en blugrass-, blues-, rockabilly-, punkstil. En distad banjo, en tung pulserande bas och en snabb, eldig gitarr. Det lät lite som en korsning av R.L Burnside och Stray Cats. Därefter följde Tomas Andersson Wij (en gammal favorit) och han var okej. Plura var liet utav en besvikelse men godkänd. Sigge Hill var den mest energiske och underhållande. Conny Bloom gick upp som en blandning av Jack Sparrow och Bob Marley och var riktigt bra men kanske lite för proffsigt och tillrättalagt. Kajsa Grytt var kul att se. Men det mest bestående minnet av denna kväll var gruppen Baskery med de systrarna Bondesson. Om ni får chansen att se dom - gör det. Dom var grymma live.

Ikväll är det dags för en hyllning till Joe Strummer på Kägelbanan . På plats underhåller flera svenska artister. Plura, Kajsa Grytt, Tomas Andersson Wij etcetera. Men det blir knappast samma kända line-up som här:

God Jul!

Igår vände det. Idag är det ljusare än igår.

Jag har fått en tankeövning som jag ska göra under tio minuter morgon och kväll. Det är inga större problem under kvällarna men på morgonen däremot har jag somnat om igen så syftet går liksom förlorat. I fortsättningen får jag nog vänta tills precis innan jag ska till jobbet så jag hinner vakna till.

Julkorten blev klara på rekordtid i år. Femton minuter. Dom blev inte speciellt avancerade i år. Nu har jag däremot ris och kokos överallt i lägenheten samt en fläckvis silverlackad innerdörr. Det kan ni ju klura på så länge...

Idétorkan har varit total i år. Dessutom kom ju sista minuten-resan mitt i allt ihop. Men jag tror mig ha ett uppslag nu till årets julkort. Den blir inte lika avancerad som förra årets pop-up modell. Det finns inte tid för det. Men den kan bli bra. Tyvärr måste jag involvera klister i år igen och eventuellt glitter. Eller så blir det inget alls.

Det finns tydligen tvivlare därute ;-)

Dom skriker efter frihet. Att kunna vifta och lufta sig själva där i sandalerna. Nu ett minne blott. Nu brottas dom under två lager strumpor. Jag fryser så...

I'm back! Jag har hoppat rätt in i vardagen och jobbar i Vreten ännu en arbetsdag. Minns inte så mycket at flygresan hem. Somnade så fort jag satt mig och vaknade inte förrän nånstans ovanför Göteborg. Åkte direkt till jobbet för att inte missa julbordet. Så småningom kommer det upp bilder eller en film...

I morgon ska jag upp tidigt. Nitton personer i ett litet flygplan ska ge oss ivag till grann-oen - Santiago. Det ska bli spannande och se lite mer an bara denna torra o. Daremot maste jag saga att tiden vid stranden och i vattnet ar underbart avkopplande. Jag har fatt simhud mellan tarna.

Man kan tycka att Henkes sponsor borde kunnat ge honom en fotboll. Men det hade han inte sa vi kunde inte spela fotboll pa stranden. Daremot lovade han att spela i Hammarby nasta ar om jag bara lat han vara ifred. Jag stannade kvar en stund till :-)

En kort lagesrapport. Ska forsoka unvika ord som innehaller a, a och o :-) Jag blev inackorderad pa Hotel Sabador. Helt okej. Landskapet ar kargt. Oken typ. Och sten. Stranden ar fantastisk, vattnet dertsamma. Men daremot ar det en stark overdrift att det skulle vara 28 grader i vattnet. det ar max 25. Temeraturen ar svart att saga nanting om. I la ar det ruggigt varmt. Men det blaser hela tiden. Denna plats far passagen vid DN-huset att likna ett vindskydd. Full storm - hela tiden. Men jag gillar ju hav sa det ar fina vagor och valdigt avkopplande att sitta dar anda. Min portugisiska forvanar som flesta. Alla halsar glatt pa engelska och nar jag svarar pa portugisiska blir dom stumma. Eller kan det vara sa att jag ar usel pa spraket :-) Reste ensam men har redan skaffat sallskap med Sanna, Sandra, André och Kristina.

Vi kommer säkert spela fotboll på stranden... eller inte. Vädret kan jag nog stå ut med. I några dagar i alla fall.

Då det vankas semester vill jag ha lite tips på böcker att läsa. I pocketform och inte allt för smala titlar. Hinner inte köpa nåt via nätet utan boken bör finnas i Pocket Shop, Pressbyrån eller nåt liknande. Vad som helst men inte Lisa Marklund. Jag fick ett tips om en munk och en Ferrari - den har jag inte hittat. Jag har väl letat på fel ställen. Men det blir nog tid för den med. Kom gärna med förslag.

Vissa dagar är det precis så här. Varför gör inte SL någon liknande reklam kampanj? Jo, jag är ironisk. Det hade varit snabbare att gå till jobbet idag. Fast mig gör det inte så mycket. Jag har ingen brådska. Jag blir mest förundrad över hur dåligt kollektivtrafiken funkar ibland. Dessutom verkar busschaufförerna tro att det är minus 20 grader ute och att värmen måste stå på fullt blås längst bak i bussen. Löjligt när det är +5 och regnar.

"La Heine" eller "Medan vi faller" som är den svenska titeln är fransk socialrealism när den är som bäst. Filmen är från 1995 men känns hyperaktuell igen - speciellt efter dom kravaller som drabbade Paris förorter för en vecka sedan då fransk polis körde ihjäl två ungdomar. Filmen utspelar sig timmarna efter kravaller i en förort till Paris. Efter att ha blivit misshandlad av polisen svävar 16-årige Abdel mellan liv och död på ett sjukhus. Hans tre vänner Saïd, Vinz och Hubert vaknar nästa morgon och finner förorten sönderslagen efter det upplopp som nyheten om Abdel ledde till. Saïd, Vinz och Hubert driver först omkring och snackar om kravallerna kvällen innan. Allt eftersom dagen går blir stämningen alltmer spänd mellan polisen och innevånarna i gettot, folk börja attackera poliser på dagtid, kravallpolis lurar överallt. Betyg: "eeee"