Lake Lackawanna
Dag 1 - onsdag.
Anländer till Lissabons flygplats 23:00. 24 minuter senare befinner vi oss på Hotel Fenix vid Marques de Pombal. På med tv'n och ser 15 minuter av Hill Street Blues. Ett underbart avsnitt. Sen var det dags att gå ut en sväng på stan, tyckte jag. Robban tyckte annorlunda. Så jag vandrade ensam ut en sväng i natten längs Avenida de Liberdad. Härliga minnen sköljer över mig igen. Klockan, termometern och barometern vid Hotel Tivoli som gillade att förkunna temperaturer runt 30 grader klockan halv åtta på morgonen när jag skulle vandra kors och tvärs på kalksten och basalttrottoarerna. Det blev en Super Bock och en prego på ett litet hak på en tvärgata och några tafatta försök att prata fotboll och förkunna Hammarbys storhet. "Braga kommer slakta er", fick jag tillbaka :-)
Dag 2 - torsdag.
Upp till frukost och sen ut på stan. Skulle försöka visa runt Robban på stan innan vi träffade Patrik som skulle köra oss till Braga. Vi hinner gå ner till Rossio innan Robban blev svettig och ville vila. Det blev att ta spårvagnen upp till kastellet i Alfama. Vackert väder - fin utsikt. Lissabon är verkligen fint. Kryssade sedan ner genom gatorna, tog en öl och en toast innan vi gick till hotellet, bytte om och tog oss till Estrela. Där blev det en snabb fika med Anabela som var hon som hjälpte mig med det mesta på Oasis, som var vår agent under den tiden. Hon är fortfarande lika vacker och trevlig. Kul att fortfarande ha kontakt, om än sporadisk. En kort promenad till Rua Miguel Lupi och in på svenska ambassaden. Den svenska flaggan hängde slött utanför och ingen Hammarbyflagga - det tyckte jag var svagt. Tog hissen två vångingar upp, ringer på dörren och blir insläppt. Mitt rop på asyl gav ett svagt leende på Patrik som var i full färd att avsluta arbetet för dagen. Till slut kom vi iväg och då hade även Christina anslutit. Christina är Patriks dotter som hade sett Hammarby mot Braga på tv och nu var Bajare. Trafik och vägarbeten gjorde att resan tog längre tid än väntat. Vi hann in på arenan med två minuter till godo innan avspark. Arenan ja. Vilket bygge. Får jag igång kameran ska jag försöka lägga upp en bild.
Matchen... 4-0 till Braga. Inte helt orättvist men Hammarby hade mycket väl kunnat skrälla om domaren hade varit lite snällare. Två bortdömda mål varav det ena är oförståeligt.
Sen var det fullt fart hem mot Lissabon. På vägen gjorde vi en avstickare vid Figuereida da Foz och hälsa de på Mikael, en vän till Patrik. Där bjöds vi på smaskig smörgåstårta 01:30 på natten och fick se hans coola Ford Fairline. En av några stycken klassiska amerikanare han hade. Lyllo!
Vi kom fram till Lissabon lagom för att sova vi 05:00. Trötta.
Dag 3 - Fredag (Republikens dag).
Vaknar efter alltför få timmar av hög musik och någon typ av friskis och svettis som pågick utanför vårt fönster ute i parken. Släpade oss ner till frukosten och sedan ner till Cais do Sodré och ut till Cascais. Där åt vi lunch med min goda vän Olaf och hans son Filipe. Olaf, som är tysk, och jag var som ler och långhalm under min tid i Portugal. Tiden verkade stått still. Det var precis lika trevligt som alltid. Kul att se honom igen. Måste försöka komma ner igen. Eftermiddagen rundades av med ett snabbt återseende med Eva som just kommit ner från Porto efter att tagit hand om Hammarby. Hon fick en matchtröja. Så avundsjuk.
Var tillbaka på hotellet till 17:00. Hann vila en stund innan jag fick middagsinstruktioner av Misa och Liana. Misa är min vän från Prag som jag besökte i våras. Hon var i Lissabon som guide för 40 tjeckiska lärare. Det var dessutom hennes födelsedag så vi skulle ut och fira. Tyvärr ville inte Robban med. Han var trött och stannade på rummet med McDonalds och sov.
Misa, jag och Liana strosade runt i Bairro Alto i den svala kvällsluften och fann till slut ett litet hål i väggen med underbar mat och kanon stämning. Svårt att beskriva men sån ställer finns inte i Sverige. Det är som en kombination av café, restaurang och bar. Förälskade par, vänner och affärskompanjoner sitter om vartannat bland borden. Ljud nivån är hög och det skriks fram och tillbaka bland personalen. Folk kommer in, sätter sig vid baren och tar en kaffe och en cigarett eller bara pratar skit med kompisarna bakom disken.
Mat, vin, öl, efterrätt, kaffe och 120 kronor fattigare per person gick vi vidare ut i natten. Barerna ligger tätt här. Varannan dörr ungefär. Många små, så små. Vi lyckades finna en där den ena tjejen i baren verkade vara på sin första dag. Hon hade ingen aning om vad en Gin & Tonic var. Kunde heller inte hälla upp öl. Däremot fick man mycket sprit för pengarna. Hon hade ett väldigt givmilt ögon mått. Musiken var cool. Dapayk Padberg. Thomas Brinkmann.
Vi ramlade så småning om till en klassiker - Kinesiska Paviljongen. det är som att komma in på ett museum/antikaffär. Väggarna kläs av glasskåp och där finner man allt från tennsoldater, dockor till ryska medaljer. Sen var det dags att vandra hemåt. Sa adjö till Misa och gick sedan över hem till mitt. Ska bli kul och visa henne Stockholm om tre veckor.
Kom hem 04:00 och tittade i taket en stund innan klockan ringde 05:00 och det var dags att åka till flygplatsen.
Det var väl allt utan att brodera ut för mycket. Ska kolla stavningar senare...
Anländer till Lissabons flygplats 23:00. 24 minuter senare befinner vi oss på Hotel Fenix vid Marques de Pombal. På med tv'n och ser 15 minuter av Hill Street Blues. Ett underbart avsnitt. Sen var det dags att gå ut en sväng på stan, tyckte jag. Robban tyckte annorlunda. Så jag vandrade ensam ut en sväng i natten längs Avenida de Liberdad. Härliga minnen sköljer över mig igen. Klockan, termometern och barometern vid Hotel Tivoli som gillade att förkunna temperaturer runt 30 grader klockan halv åtta på morgonen när jag skulle vandra kors och tvärs på kalksten och basalttrottoarerna. Det blev en Super Bock och en prego på ett litet hak på en tvärgata och några tafatta försök att prata fotboll och förkunna Hammarbys storhet. "Braga kommer slakta er", fick jag tillbaka :-)
Dag 2 - torsdag.
Upp till frukost och sen ut på stan. Skulle försöka visa runt Robban på stan innan vi träffade Patrik som skulle köra oss till Braga. Vi hinner gå ner till Rossio innan Robban blev svettig och ville vila. Det blev att ta spårvagnen upp till kastellet i Alfama. Vackert väder - fin utsikt. Lissabon är verkligen fint. Kryssade sedan ner genom gatorna, tog en öl och en toast innan vi gick till hotellet, bytte om och tog oss till Estrela. Där blev det en snabb fika med Anabela som var hon som hjälpte mig med det mesta på Oasis, som var vår agent under den tiden. Hon är fortfarande lika vacker och trevlig. Kul att fortfarande ha kontakt, om än sporadisk. En kort promenad till Rua Miguel Lupi och in på svenska ambassaden. Den svenska flaggan hängde slött utanför och ingen Hammarbyflagga - det tyckte jag var svagt. Tog hissen två vångingar upp, ringer på dörren och blir insläppt. Mitt rop på asyl gav ett svagt leende på Patrik som var i full färd att avsluta arbetet för dagen. Till slut kom vi iväg och då hade även Christina anslutit. Christina är Patriks dotter som hade sett Hammarby mot Braga på tv och nu var Bajare. Trafik och vägarbeten gjorde att resan tog längre tid än väntat. Vi hann in på arenan med två minuter till godo innan avspark. Arenan ja. Vilket bygge. Får jag igång kameran ska jag försöka lägga upp en bild.
Matchen... 4-0 till Braga. Inte helt orättvist men Hammarby hade mycket väl kunnat skrälla om domaren hade varit lite snällare. Två bortdömda mål varav det ena är oförståeligt.
Sen var det fullt fart hem mot Lissabon. På vägen gjorde vi en avstickare vid Figuereida da Foz och hälsa de på Mikael, en vän till Patrik. Där bjöds vi på smaskig smörgåstårta 01:30 på natten och fick se hans coola Ford Fairline. En av några stycken klassiska amerikanare han hade. Lyllo!
Vi kom fram till Lissabon lagom för att sova vi 05:00. Trötta.
Dag 3 - Fredag (Republikens dag).
Vaknar efter alltför få timmar av hög musik och någon typ av friskis och svettis som pågick utanför vårt fönster ute i parken. Släpade oss ner till frukosten och sedan ner till Cais do Sodré och ut till Cascais. Där åt vi lunch med min goda vän Olaf och hans son Filipe. Olaf, som är tysk, och jag var som ler och långhalm under min tid i Portugal. Tiden verkade stått still. Det var precis lika trevligt som alltid. Kul att se honom igen. Måste försöka komma ner igen. Eftermiddagen rundades av med ett snabbt återseende med Eva som just kommit ner från Porto efter att tagit hand om Hammarby. Hon fick en matchtröja. Så avundsjuk.
Var tillbaka på hotellet till 17:00. Hann vila en stund innan jag fick middagsinstruktioner av Misa och Liana. Misa är min vän från Prag som jag besökte i våras. Hon var i Lissabon som guide för 40 tjeckiska lärare. Det var dessutom hennes födelsedag så vi skulle ut och fira. Tyvärr ville inte Robban med. Han var trött och stannade på rummet med McDonalds och sov.
Misa, jag och Liana strosade runt i Bairro Alto i den svala kvällsluften och fann till slut ett litet hål i väggen med underbar mat och kanon stämning. Svårt att beskriva men sån ställer finns inte i Sverige. Det är som en kombination av café, restaurang och bar. Förälskade par, vänner och affärskompanjoner sitter om vartannat bland borden. Ljud nivån är hög och det skriks fram och tillbaka bland personalen. Folk kommer in, sätter sig vid baren och tar en kaffe och en cigarett eller bara pratar skit med kompisarna bakom disken.
Mat, vin, öl, efterrätt, kaffe och 120 kronor fattigare per person gick vi vidare ut i natten. Barerna ligger tätt här. Varannan dörr ungefär. Många små, så små. Vi lyckades finna en där den ena tjejen i baren verkade vara på sin första dag. Hon hade ingen aning om vad en Gin & Tonic var. Kunde heller inte hälla upp öl. Däremot fick man mycket sprit för pengarna. Hon hade ett väldigt givmilt ögon mått. Musiken var cool. Dapayk Padberg. Thomas Brinkmann.
Vi ramlade så småning om till en klassiker - Kinesiska Paviljongen. det är som att komma in på ett museum/antikaffär. Väggarna kläs av glasskåp och där finner man allt från tennsoldater, dockor till ryska medaljer. Sen var det dags att vandra hemåt. Sa adjö till Misa och gick sedan över hem till mitt. Ska bli kul och visa henne Stockholm om tre veckor.
Kom hem 04:00 och tittade i taket en stund innan klockan ringde 05:00 och det var dags att åka till flygplatsen.
Det var väl allt utan att brodera ut för mycket. Ska kolla stavningar senare...
Kommentarer