Om jag lira munspel i Winnipeg Jets

Avsnitt 1 i avdelningen "Juklappar man minns" tar mig till en vinylskiva i slutet på 70-talet.

Det var jul. Snön låg meterdjup, det gjorde den alltid när vi var hos farmor och farfar i Ramsjö, någonstans i Hälsingland. Det är i alla fall vad jag kan minnas då det alltid byggdes snögrottor.


Jag var väl 9-10 år och på den tiden sprang jag väl inte runt och köpte skivor själv direkt. Den musik jag lyssnade på, när jag lyssnade, strömmade ut från brorsans rum. Det var en stor variation av musikstilar vill jag minnas. I rummet fick man däremot inte vara. Det gällde att smita ner när han inte var hemma. Hörde jag låtarna nu skulle jag inte kunna säga vilka de var men jag kommer ihåg skivkonvoluten. Dom tittade jag ofta på. Ett skiva som jag minns väl var Bay City Rollers. Det var tufft gjort med en snubbe på en motorcykel dessutom hade konvolutet hade utdragsbara flikar på varje bandmedlem. Det var skitcoolt. Men bilderna på bandmedlemmarna såg gay ut redan då.

Ett annat band jag minns att jag faktiskt brukade lyssna på var Sham 69. Det var ett punkband. Hade ingen aning om vad dom sjöng om men en anledning till att jag lyssnade förutom att brorsan hade en skiva var nog att min kompis Christer hade en del punkskivor. Hos Christer lyssnade vi även på en punkare som hette Plastic Bertrand. Ja, lyssnade och lyssnade. Det var i princip bara en låt vi tyckte var bra - han hade en stor hit med en grym låt som hette "Ça plane pour moi". (Leila K försökte sig på en variant av den i slutet av 90-talet.)

Nåja, tillbaka till tiden efter Kalle Anka, julgröten och tjatet om att öppna julklapparna. Det var den första julen jag har ett minne av att jag fick en egen skiva. En skiva med vuxen musik. Ett platt paket i LP-storlek väntade på mig. Jag öppnade förväntansfullt, full av iver att se ett omslag med något band vars namn jag inte vissta vad det betydde, ett band med låtar som jag inte förstod mycket av.

Men jag blev alldeles stum. En barnskiva. Jag hade fått en barnskiva! Mitt på konvolutet sitter en kille som heter Blomman framför några ungar som lirade hockey. Desutom var det några tecknade figurer på den. Förgäves försökte jag se om Televinken var på bilden också men det var han inte. När jag läste titeln blev jag nog varse att det var musik det handlade om. "Om jag lira munspel i Winnipeg Jets." Att dom där Winnipeg Jets var ett kanadensiskt hockeylag förstod jag först senare. Inte ens min mycket musikkunnige kusin Ola visste vem det var. Än idag har jag ingen aning om varför jag fick den skivan. Den enda teori jag haft var att brorsan vunnit den på Gröna Lund. Han brukade komma hem med en del "fina" priser ibland som mamma säkert var stolt över.Hursomhelst var det nog den första skivan som jag spelade och jag spelade den ganska ofta har jag för mig. Jag kommer däremot inte inte ihåg att jag lyssnade speciellt noggrant. Jag har inget minne av den i alla fall. Jag minns i alla fall att jag hade lust att spela landhockey så fort jag såg skivan.


Ps. Mitt minne börjar komma tillbaka till mig och jag tror att den första skivan jag önskade och fick var Jerry Williams. Det var en tuff skiva mer Jerry på en BSA - det var nog den första...

Kommentarer

Anonym sa…
Jag har inte, och har aldrig haft något med Blomman att göra! //Bror

Populära inlägg i den här bloggen

"Dom blårandiga! Dra åt helvete."

Dickie Dick Dickens

Får alla delar av världen lika mycket dagsljus?