Tintin

Det kan ha varit trettiofyra, trettiofem år sedan som jag upptäckte ett kvarglömt album av brorsan som han hade läst vid köksbordet till ett glas mjölk och mackor. Det var Tintin. Därefter följde många fantastiska äventyr i serieform men även genom vinylskivor. Plan 714 till Sydney var en favorit.

Nu dök min barndomshjälte dök upp på duken, i 3D. Visserligen så har det gjort tecknad film av Tintin tidigare och de är inte helt genomusla. Nu är den datoranimerad så väl att man inte riktigt vet om vissa scener är riktiga eller animerade. Karaktärerna är också kusligt människolika.

Tintin: Enhörningens hemlighet är fartfylld och småspännande och otroligt välgjord. Hade jag varit åtta, nio år gammal hade det varit den mest fantastiska film någonsin. Enhörningens hemlighet är ett hopkok av Krabban med guldklorna, Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt och det gör tyvärr att den tappar lite i kvalité.

Nu var detta min första film i 3D. Vissa saker ser ut att sväva mitt i biografen och jag vill sträcka ut en hand och nudda objekten. I snabba förflyttningar blir dock allt suddigt. Men när tempot på skärmen är lugnare så är filmen sensationellt och multidimensionellt snygg, en smått hänförande uppvisning i vad digital teknologi. I det här fallet främst så kallad motion-capture (som landar någonstans mitt emellan animation och vanlig film).



Betyg: "SSS"