Har visor något värde? Nu när man är död?
Mitt i vinterkylan såg jag Cornelis av Amir Chamdin och med det norka bandet Turbonegros sångare Hans-Erik Dyvik Husby i rollen som Cornelis Vreesvijk. Filmen följer kronologiskt Cornelis liv och kantas självklart av hans visor. Positivt att det är originalinspelningarna som spelas och inte Husby tolkningar.
Filmen klipper in Cornelis i typiska bilder från 60-talets Stockholm men gör sen en del missar när det gäller produkter från tiden som lås och strömbrytare. Sånt kan jag haka upp mig på. Speciellt synbart är det under hans framträdande i Roskilde 1987 när kidsen tydligt är från 00-talet.
När jag gick i 9:an 1985 så blev jag bjuden på en nyårskonsert med Ulf Lundell på hovet av en bekant till mamma och pappa. Lasse Holgersson var bildproducent eller något på svt och jag fick följa med. Cornelis var då hemlig gästartist och just den spelningen blev lite av hans stora comeback för yngre lyssnare. Jag var så sjuk när jag satt där på läktaren att jag knappt kommer ihåg något. Men jag fick komma in på efterfesten hos Lundell under läktaren och jag fick åka limousine hem.
Filmen då, den känns lite tunn. Jag kunde inte gå därifrån utan att känna att det saknades något.
Betyg: "SS+"
Kommentarer
//Tomas