Söderblandning

Mindes just detta band.

Det "nya" landslaget infriar fortfarande inte förväntningarna. Ja, kanske de första fem minuterna. Sen var det tafatt och lågt tempo. Ett självmål (av Igor Armas vem annars), en missad straff av Zlatan (den som fälls ska aldrig lägga straffar) och en tåfjutt av Sebastian Larsson vann i alla fall matchen med 2-0. *edit. Jag förträngde Moldavmålet i slutet. 2-1 således.

Mästernas Mästare började bra. Evy Palm och Hanna Ljungberg imponerade mest. Stenmark går som förväntat. Roligast var Evy Palms kommentar i grepptävlingen. "Jag vågar inte släppa taget". Det är så man vinner en tävling. Pekkas "Tur att man har tajt tröja så inte hjärtat hoppar ur..." får ett hedersomnämnade.

Ännu en Oscarsfilm avklarad. Ikväll blev det The Fighter , baserad på en verklig historia, med Mark Wahlberg, Christian Bale och Melissa Leo. De två senare vann i år Oscars för sina rollprestationer. Christian Bale är ju sedan länge en favorit. Melissa Leo har alltid varit bra sedan jag såg henne först i Homicide: Life On the Streets. Filmen är knappast den bästa boxningsfilm jag sett. Som familjedrama är den bättre men den är lite spretig. Systrarna i familjen är underbara. Christian Bale är fullständigt lysande, Melissa Leo likaså. Mark Wahlberg har lika mycket karisma som Keanu Reeves men verkar så sympatisk att det är svårt att tycka illa om honom. Det måste dock kännas taskigt att två skådisar i samma film erhåller en Oscar och att det är det närmaste man kommer komma själv är just att vara i samma film. Betyg: "SSS+" Christian Bale: "SSSSS"

Igår såg jag Black Swan . Jag förstår varför Natalie Portman fick en Oskar även om jag tycker att Jennifer Lawrence i Winter's Bone var bättre. Vincent Cassel är ju med och han är alltid bra. Filmen är värd en klar "fyra" men den får bara en stark trea av mig. Filmen var lite märklig och det var för mycket teater av filmen i mitt tycke. Lina gav filmen en stark fyra. Betyg: "SSS+"

Nate Dogg är död. En grym rappare och refrängsångare. Här i den sköna Regulate med Warren G.

Hammarbys årsmöte hölls i Åsö gymnasiums aula. Nära och bra. Det är så långt nu för tiden. Inga kupper - inga protester. Ett lugn verkar ha infunnit sig och de flesta har förstått att det kanske är tid att sitta ner i båten ett tag. Det blev inga överraskningar. Betyg: "SS"

Det är osannolikt men det händer saker i Japan.

En solig, och vårlik, lördag spenderades delvis i mina gamla trakter. Ett stenkast från mitt gamla gymnasium Fredrika Bremer så sätter sig jag och Ante ner i marssolen och kollade in Hammarby mot Luleå. Björn Runström gjorde nypremiär med den äran och gjorde matchens enda mål. 1-0 var i underkant. Två virkesträffar och ett missat öppet mål borde ha gett ett bättre resultat. Stämningen är mycket bättre än förra försäsongen. Det finns till och med en gnutta hopp. Nu väntar Manchester United mot Arsenal på tv.

Det blev två filmer ikväll. Jag klämde även in 127 Hours som som baseras på en sann berättelse om äventyraren Adam Ralston som fastnade under en sten och var tvungen att amputera sin arm med en slö fickkniv för att överleva. Filmens fokus är på hur Ralston försöker hantera situationen timma för timma, dag för dag. Det är en riktigt intressant skildring av hur stark människans vilja är att överleva och som åskådare så blir man imponerad i slutändan av hur filmskaparna har lyckats hålla en fängslad med en så minimalistisk approach. Betyg: "SSSS"

Det har varit biodags igen. På listan kunde jag checka av True Grit . Bröderna Coens remake av John Wayne-filmen från 1969. Jeff Bridges var Oskarsnominerad men gick i år bet på det priset. Hailee Stanfield gör en strålande långfilmsdebut. man behöver inte vara något fan av westerngenren för att gilla den här filmen. Den har andra kvalitéer. Filmen är snygg och har som vanligt, i Coens filmer, en riktigt bra dialog. Filmklipp här . Betyg: "SSSS"

Sexton pojkar såg ut som de just mött jultomten när de gick in i omklädningsrummet. All utrustning hängde på krokar och var framlagt på bänkarna. Efter de ystra utropen började sen den mödosamma processen att sätta på sig all utrustning. Vem kunde ana att hockey spelare använde strumpebandshållare. De var för övrigt usla och halkade bara ner under röven. Vana med en knagglig Eriksdalsis var det som att kliva ut på ett golv av marmor. Vitt, hårt och halt. Känslan var fantastisk. Alla åkte runt med ett stort leende och sköt puckar så gott det gick. Leendena skulle dock förvridas till de av smärta. Vi har spelat på en yta hälften så stor som en hockeyrink. Nu var allt så stort att vissa lagspelare såg man inte skymten av. Så lagspelet blev lidande. En kontring från egen zon till den andra var lika med att ge sig iväg till avbytarbåset för byte. Alla var totalt utmattade. Lagen vann varsin match och allt avslutades med straffläggning mot en riktig målvakt. Jag var en av de två som satte si...

Sedan i december har vi spelat hockey på utomhusplan bakom Eriksdalshallen varje söndag kväll. Idag kommer grädden på moset. Vi spelar i Scaniarinken i eftermiddag i full utrustning. Det ska bli hur roligt som helst.

Min envisa hosta tog mig idag till en läkare. Eftersom den vanliga hostsirapen inte hjälper fick jag slemlösande brustabletter samt en astmainhalator. Utifall att. Nu får jag prövar jag båda och se vad som funkar bäst. Inhalatorn har inte visat någon större effekt mer än att jag plötsligt har ett sug att åka längdskidor.

Välkommen hem Björn Runström!

Veckan som gått. Gick fort. Barnvaktade en liten apa vid namn Vincent. Som vann. Så idag blir det ingenting, lite fotboll och kurera en hostande hals.

Efter nära två decennier på ståplats, sektion K har gubbarna beslutat att sätta sig ner. Ett litet hopp till vänster och sektion L. Priset är bara ett par hundralappar högre så vi känner att om längtan till att stå blir för stor så är inte steget tillbaka så långt eller svider för mycket. Nu känns det som vi har två alternativ.

För några år sedan läste jag boken "Fans" av Fredrik Strage. Jag hade precis avslutat den när jag skulle ner och hälsa på Ante, Anna och Vincent i Buenos Aires. På Air France planet till Paris så hamnade jag bredvid Bajens anfallsstjärna Paulinho och det var ett perfekt läge att få boken signerad. Pålle - som är en extremt trevlig och sympatisk kille signerade den glatt. Kul att han är tillbaka. Hoppas han finner glädjen och formen snabbt.

Om jag ska tro på en liten fågel så är Björn Runström klar vilken dag som helst. Det trodde jag inte efter att Paulinho och Sinan Ayranci blivit klara i veckan. Ett tre-mannanfall!?