Söderblandning

Resan blev inte riktigt vad jag var van vid. Den här gången var Milo den stora attraktionen. Med råge. Han kommer nog få det riktigt tråkigt hemma nu om han inte får samma uppmärksamhet. Var vi än gick så kom det fram folk och skulle peta och prata om Milo. Simpático! Que lindo! Fördelen var att han hela tiden var underhållen och vi kunde ägna oss att fika eller äta medan kyparen gick runt med Milo till barägaren, glasskiosken, stod på gatan och talade med alla som passerade. Det var fyra riktigt roliga dagar.

Vi åkte till Lissabons oceaniario. Milo storgrät på bussen. Var glad när han såg fiskarna. Storgrät sen igen när han skulle sova efter att i det närmast ätit sovande. Ingen höjdardag men avslutningen blev bra på en lokal restaurang där en äldre herre kom fram och pratade länge och varmt hur vackert barn vi hade. "A real Nestlé baby", då han och syftade på babymodellen som gör reklam för barnmat.

Med en temperatur som skulle snudda vid 30 blev det en lugn torsdag. En svettig promenad uppför backarna i mina gamla kvarter medan Milo sov i vagnen. Vi campade sedan under ett stort träd på en uteservering för en tvåtimmarslunch. Milo blir underhållen av allt och alla. Han flirtar friskt med unga tjejer. På kvällen åkte vi och mötte Eva i Santos för att äta på Kais. Ett gammalt, stort hamnmagasin med 20 meter i takhöjd och läckert inrett. Tre rätter och gott vin senare åkte vi trötta hem.

Sitter och väntar på att få gå till Dom Manolo och äta Frango piri-piri. Resan gick bra, Milo skötte sig exemplariskt och charmade alla. Vi landade en timme sent men allt gick fort ut till Estoril. Det blev sen läggning för Milo men sex timmar i streck hann han med. Frukosten i morse var ingen överraskning. Nu kom hela köket ut för att prata med Milo. På stan likaså. Alla stannar och ska prata och peta. Han bara ler och trivs.

Så bär det iväg till Cascais för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det blir däremot Milos första. Och han är redan på ett jäkla humör. han leker Jussi Björling hela tiden. Kan bli en rolig flygresa.

Det blev en räddad pinne mot nykomlingen Varberg. De var det bästa laget Hammarby har mött så här långt. Hoppas bara andra lag inte tar över Varbergs taktik. Då blir det jobbigt. Men Hammarbys kondition har få lag, så här långt, matchat. Castro blev fälld i friläge men förövaren fick inte ens gult. Inte ens den tunga forseringen på slutet lyckades resultera i ett vinst mål. En man mer till trots. 1-1 får väl ändå anses rättvist.

Idag har det varit sol och vackert väder. Perfekt för en simtur med Milo i Sickla. Det var många barn med liknande namn idag. Sedan en halvlek av juniorfotboll på Kanalplan. Kung Cratz var där och hälsade glatt. Vi han även med att se Kerran spela sambatrummor på Medis och Milo klappade med. Väl hemma blev det lek med hans käraste leksak. En nyckel.