Söderblandning

Vi drog en sväng till Berlin.

När jag passade på att åka till Berlin så kom mormor och morfar på besök. De hade med sig Linas gamla säng. Vi hade gjort i ordning det lilla rummet och Milo blev strålande glad och skulle bestämt sova i nya sängen. När han väl hade somnat så bar Lina in honom till vårt sovrum utifall att han skulle vakna mitt i natten och inte känna igen sig och vara ledsen. Mycket riktigt. Milo vaknade vid två och grät. "Jag vill sova i min nya säng!!!" Så det var bara för Lina att bära tillbaka honom.

Kommer med Milo till parken efter dagis. Noel är där med sin cykel. Milo som aldrig har cyklat förut ville så gärna. Så var det dags - prövningen jag hade funderat på så många gånger.  Milo hoppade upp och jag höll i stödpinnen. Han börjar trampa och jag håller stadigt i stödpinnen. Efter två, tre meter så går det stadigt så jag släpper lite på greppet och Milo trampar på. Efter tio, femton meter låter jag pinnen bara vila i handen. Efter 20-30 sekunder släppte jag helt. Jag kände mig berövad på en milstolpe. Jag hade ju sett fram emot en vecka med att springa efter och stödja. En vecka med skrapsår och gråt. av det - intet.  Jag var så stolt. Again and again Ett filmklipp publicerat av Peter Ericsson (@peter11856) Sep 26, 2014 kl. 8:18 PDT

Plötsligt ville Milo åka med på vespan vilket han inte riktigt fungerat tidigare. Han har så gärna velat men han tyckte det lät för mycket och då blev han rädd och började gråta. Men så plötsligt sa han: - Pappa, jag vill åka Vespa med dig. Så idag sprang jag iväg och köpte en hjälm som han gillade väldigt mycket. En hjälm fullt av små döskallar.

Första dagen utan blöja. Stort!

Förra årets karusellåk slutade i tårar. I år ville Milo inte sluta.

Var glad min själ åt vad du har Nu har du hundra sommardar Och detta är den första När solens lopp till ända tar Då har du nittionio kvar Och någon blir den största Giv noga akt på var du står I morgon blir med ens igår Det går så fort att vandra Lägg märke till att vad du får Är hundra sommardar per år I morgon är den andra!

Milo ville inte åka snow racer, eller pulka som han säger nu. Nej, han ville inte gå ut.  Men så fort vi hade öppnat barnvagnsrummet och plockat ut "pulkan" så var han på gott humör. Han vinkade till Lina, som stod i fönstret, från gatan och sen bar det iväg. I två timmar gick Milo och jag upp och ner för den lilla kullen i Skånegläntan. Först åkte vi tillsammans. Sen skulle han åka själv. Sen skulle jag köra själv. Sen skulle Milo sitta bak. Sen skulle vi ramla av. Till sist skulle vi rulla ner för backen.  Vi gick sen hem och drack varm choklad.

Inga spyor sen igår. Milo öser på för fullt. Idag var vi och åt korv i Skånegläntan innan vi gick till SF Söder och kollade på bio. Milo ville till först inte gå på bio. Han ville se på film hemma. Men vi kom i väg. Väl där gick det jättebra. Han satt som förstenad till en början. Sen njöt han av popcorn och choklad. Vi såg Emil och Ida i Lönneberga och det var alldeles lagom.

Klockan ett vaknade Milo och hostade. Han försökte och försökte få upp allt snor/slem han hade i halsen. Upp kom det. Kaskadvis. Om det är spysjukan eller slemmet i halsen återstår att se. 

Dagen man fruktade har kommit.  Milo spydde upp hela middagen. Vinterkräksjukan? Det blir hur som helst till att stanna hemma i morgon. Fast han är förvånansvärt pigg ändå.

Milos andra försök till att åka skridskor gick betydligt bättre. I förrgår låg han mest på isen eller hängde i våra armar. Idag fann han balansen direkt. Mer eller mindre.