Tiden springer iväg
Redan mitten av november. Det händer mycket och ingenting. Ingenting vid sidan av Milo. Jobb och inte mycket annat. Med Milo händer dock mycket. Han snackar mer och mer och det dyker upp ord jag inte fattar hur han har snappat upp. Mycket är dock detsamma. Buss är Pupp. Det är puss också. I ett försök att resonera med Milo så jag: - Milo du är ju en stor kille nu så det där kan du själv. - Nej, Mimo liten, sa Milo. Mamma och Pappa stora. Vid läggdags samma dag så lät det så här: - Men Milo, du måste sova nu. Alla andra små barn sover. - Nej sova. Mimo stor.