Söderblandning

Milo dansar vidare...

Det firar vi med en liten dans.

Idag var det "nej" för hela slanten. Milo gillar att skaka på huvudet - oavsett vad man säger. Och han gör det med förtjusning. Han går nu mer än kryper. Men han tar sig inte gärna upp stående utan stöd även om han kan göra det utan problem när han väl vill. Förmiddagen gick vi runt Årstaviken med ett stopp på Årsta IP som så många andra dagar. Solen och alla vi åskådare var på strålande humör. I morgon fyller lill-killen år. Idag för ett år sedan fick jag ett samtal från barnmorskan som hade försökt nå Lina vars värden inte var så bra. Den fruktansvärda klådan berodde på att levern jobbade för högtryck men inte klarade av jobbet utan gallsyra gick ut i blodet. De vill att vi skull bege oss till SöS omgående för fler tester. Inte för Milo skull - men för Linas. Vi gick dit och Lina gjorde lite tester och kom sedan inte ut igen... Ut kom Milo ett dygn senare. Tiden går så fort.

Det blev ingen runda kring Årstaviken idag. Lagom till Milo vaknade efter vällingen var klockan kvart i tio och då blev det svart ute och strax därpå small det till rejält. Det lät som en bomb. Det stoppade oss från att våga chansa och gå ut men det kom bara en kort regnskur. Skönt med en "vilodag".

Redan i vintras kläcktes idén att Anders skulle bjuda på lite grillning i juli. Det var då vi läste om att det skulle bli en jubileumsmaraton som skulle gå den gamla sträckningen från OS 1912. Då vände maran vid Sollentuna kyrka - femtio meter från Anders och Jossans hus. Nygifta Per och Tina var med samt vänner till Jossan. Milo fick massor av uppmärksamhet av Linnea. Han stortrivdes. Maran var även den skitkul att kolla på. Så många löpare bjöd verkligen på sig själva genom utklädning eller bara sina karaktärer. Italienarna var verkligen på showhumör. Ikväll har Milo fortfarande inte somnat...

Lika nyckfull som dagen varit - lika fin var den sena eftermiddagen och kvällen. Vi tog en liten kort promenad till Åsö för lite mat och dryck ute i solen. En skön avslutning på veckan.

Milo sov och sov vilket oftast bara är positivt. Problemet var att det var sent på förmiddagen. Jag som ville ner till Årsta IP och se på träningen. Milo har nu en vana att inte somna förrän tio, elva om kvällarna. Var han får sina småenergiinjektioner vet jag inte. Ena sekunden är han döttstrött och somnar nästan på parketten - i den andra kör han sprints mellan köket och soffan. Nåväl, han vaknade till liv tjugo i elva, en snabb frukost sen kastade vi oss ut mot bussen. Vi han väl se en kvart, tjugo minuter innan himlen öppnade sig och i alla fall jag blev dyngsur. Milo satt i skyddet av vagnen och regnskydd men blev lite blöt trots allt. Han kunde ju inte hålla huvudet inne utan stack ut som en gök i ett gökur. Inte ens på eftermiddagsträningen klarade vi oss helt men det gick snabbt över.

Ge mig bollen så ska jag visa hur man tar sig upp i Allsvenskan!

Det är fredag så nu kör vi sångstund i öppna förskolan i Skånegläntan.

Idag blev det en utflykt till Västerhaninge. Det byggdes strax bredvid och grävmaskiner är så spännande. En promenad med farmor blev det också. Under resan hem orkade Milo bara sitta i knät till Handen - dvs fem minuter. Sen skulle han gå. Han började även med något nytt att skrika för full hals av någon anledning. Förmodligen bara för att det var roligt.

Milo och jag gick runt Årstaviken och på Årstabron är det populärt att stanna och titta på tågen. Mycket spännande, tycker Milo. På eftermiddagarna kör han tågen själv. Ibland med en spade.

Per 67 ska gifta sig igen. Idag fick han dock sin första svensexa av jobbarkollegorna. Efter "kidnappningen" begav vi oss mot Gröna Lund där flera uppdrag skulle slutföras innan kostymen fick tas av. Det bestod i att sälja morötter, sälja idolkort samt handla med egen valuta. Per roade alla mellan fem-kampen och kunde nog få anställning på Grönan. Undertecknad vann femkampen.

Om dagarna roar jag mig att lyfta på luren när telefonförsäljare ringer - fast jag ger luren till Milo som ömsom jollrar ömsom skriker av förtjusning. Sen lägger jag på.

Vi vaknade som vanligt strax innan sex. Välling, lite sprattel och sen var det en glad liten kille som somnade i sin vagn. Lina fick inte säga hej då utan trampade bort till GIH. Jag tog en tupplur, duschade och surfade lite innan Milo vaknade efter två timmar - på ett strålande humör. Frukost, lek och sen ut. En långpromenad runt Årstaviken i konstant motvind. Efter fyrtiofem minuter sov han gott. Spaghettilunch vid ett och det var väl egentligen inget som ville stanna kvar i munnen. Allt skulle spottas ut. Bordet såg ut som en tavla av Jackson Pollock men med spaghetti och köttfärssås och blåbärspuré istället. Jag borde ha tagit en bild. Se bar det ut till sandlådan. Det betyder lite skrapande med en spade sen mest sugande på den eller träkvistar som kommer i hans väg. Sand hamnar i alla fall överallt.