Silverfisken slingrar sig vidare
Två år har gått och det var dags för besiktning. De knappa två milen till Rissne är det längsta jag åkt med Vespan och det känns i häcken. Sadeln och jag är inte kompatibla. Silverfisken klarade sig galant och det var bara att puttra hemåt. Jag åkte via centralbron och man känner sig ganska liten med tanke på sina stora snabba medtrafikanter. Det känns lugnare på citys gator och allmänna sidogator än huvudleder.