Mephistopheles

Två veckors semester har nu passerat. Jag har lyckats med konststycket att inte skänka en tanke på jobb under tiden men ändå inte åstadkommit något vettigt. Snarare tvärtom. Lite golf, några lästa böcker, besök till Friidrotts-EM i Göteborg. Fast det är kanske det som är semester, förmågan att inte göra nånting alls. Det har varit ganska skönt. Tyvärr blev det inget besök till Prag. Men det kanske blir av i oktober istället. Min granne Milan har lovat att ge mig tips. Sen hoppas jag även på att Misa visar mig runt en del.

Nätterna har varit fulla av drömmar den senaste veckan och ibland har jag varit helt slut när jag vaknat på morgonen. Det har knappt blivit någon vila om dagarna för då snurrar tankarna vidare runt runt. Det blir lätt så om man inte har nåt att göra. Tänk att hjärnan så lätt kan fly till en enda person. Nu skulle jag verkligen behöva komma bort på semester... Tänk om man kunde göra som Faust. Det skulle i alla fall i detta nu få saker att kännas mycket lättare. Kanske ett annat avtal och löfte bara.

Men som Lisa Nilsson sjunger: Långsamt leder också någonstans.

Men efter första dagen på jobbet så känns det som om jag kan få tänka på annat. Det är lite skönt men framför allt roligt att vara tillbaka. Skratten avlöste varandra på en gång och alla verkade vara glada att ses.