Söderblandning

Professor Walter Vale är runt sextio. Alla känslor har han i princip stängt av. Han har undervisat samma universitetskurs i åratal och avvisar kallt en student som försöker lämna in ett arbete sent. Han bryr sig inte om att fråga vilka "personliga problem" studenten kan ha råkat ut för. Han låter även en äldre pianolärare själv lista ut varför han inte vill fortsätta med sina lektioner. Ansiktet är uttryckslöst, hans mun är smal, rak och visar inga tendenser att rycka varken upp eller ner. Walter blir tvingad att åka till New York för en föreläsning och när han anländer till sin övernattningslägenhet så finner han att den inte är tom. Han träffar Zainab från Senegal och hennes pojkvän, Tarek, från Syrien. Det visar sig att de har hyrt lägenheten olagligt av någon påhittig person. Zainab och Tarek plockar snabbt ihop sin saker och ger sig av ut i natten i hopp om att finna nytt boende. Walter går efter, en liten stund senare, ut i trapphuset. Han låter dem stanna några nätter...

Eftersom det inte blev nån bio igår får det bli idag. Kvart i sju-bion och "The Visitor". Den ska vara väldigt bra. Jag återkommer med mina funderingar kring filmen. Det är så skönt att ha nära till flera biografer. :-)

Så var jag tillbaka i lejonkulan. En av de saker jag irriterar mig på på vägen till jobbet är de personer som snackar jobb på telefon. Om du inte är involverad i en gisslansituation, hjälper nån att landa ett plan, har jour och rådgör vid akut hjärnkirurgi tycker jag man kan vänta med samtalet. Jag lyssnar hellre på privatsamtal en tråkiga jobbsamtal på tunnelbanan. I morse lyckades jag få gröten till att likna crème brûlée. Jag gjorde som vanligt men det blev som ett skal på ändå av nån anledning. Kanske brände jag på för länge. I natt var jag på NK. Jag togs emot av den blonda tjejen från djurgårdsfärjan. Hon visade mig till en exklusiv klädavdelning. Och där stod de. Ett par kraftiga gröna gummistövlar. De var skitsköna och satt som en - ja, som en stövel. Gummistövlar är högsta mode nu. Viker du dessutom ner stövelskaften så är du extra cool. Jag drömmer vidare.

Det blev ingen bio. Filmen var över två timmar lång. Sen så förstod jag vilken film det var. Jag gjorde en tankevurpa där. Sen förklarade Ante att det minsann var en bögfilm. Att det är filmatiseringen av den tv-serie som gick när vi var små med Jeremy Irons och han från Ivanhoe. Den vill jag inte se nu. Den kan säkert vara bra. Jag väntar till dvd-släppet. På dvd så jag kan pausa och se den över några dar. Jag får vänta på det. The Visitor vill jag däremot se.

Boring. Hemma. Sjuk. Det är första gången på väldigt länge. Men hade jag haft ett annat jobb hade jag åkt in. Problemet är att min röst är lika duglig för ett telefonsamtal som om jag skulle äta biff och inte hade några tänder. Jag kan tugga men inget händer. Eller en bil som inte kör på alla cylindrar. Och skulle jag lyckas väsa iväg nånting så toppar jag av det med en hostning. Men jag kanske kan släpa mig iväg på en bio klockan tre. En förlorad värld på Victoria kan bli aktuellt. Annars verkar det bara vara Mamma Mu eller Space Chimps att välja mellan. I alla fall på dagtid. Nu blir det horisontalläge igen.

Jag vet. Den gick på bio. Och alla talade om den. Men jag missade den i alla fall. Det var nämligen ingen som ville följa med. Men nu har jag sett den. Två gånger. Och det blir säkert många fler tillfällen. Den är så där lagom underbar. Och kort. Längs med Dublins gator står en man och spelar gitarr för att få utlopp för sina känslor. Under en utav sina intensivare musikaliska stunder möter han en flicka... En vänskap grundad i deras musikintresse börja spira mellan de båda men tidigare händelser i deras liv sätter stopp för att relationen ska utvecklas. Det första som måste sägas om denna filmen är att jag måste berömma musiken. Den är otroligt bra. Den vann en Oscar för bästa originalmusik, skriven av de två huvudrollsinnehavarna själva. Man kan lämna den på i bakgrunden och bara lyssna. Filmen var inte bara en liten musikal utan hade ett budskap. Tyvärr, för mig. Jag fick nog en klump i halsen av den också. Jag vet inte med säkerhet så min hals är lika känslig nu som en rostig s...

Från i somras. Jag och Anna skulle på stå-upp festivalen på Långholmen. När jag hämtade henne vid porten var hon tvungen att byta skor för de matchade inte klänningen. Precis då ser jag denna och det var precis min tanke :-) Gatukonst. Nån som känner igen den och kan säga från vilken gata? Från idag. En underbart vacker höstdag och den här lilla flaggan som säkert har glatt nån liten tott idag hamnade till slut på trottoaren som ett höstlöv. Lite symboliskt, tycker jag. Jag måste dit med Ella om Tomas och Susanne tycker det är en bra idé.

Förkylningen är väl på väg att ge med sig men halsen känns som ett rostigt stuprör. Som tur är behöver jag inte delta i nån Sing-a-long. I eftermiddag klockan 16:00 spelar HTFF (Hammarby Talang FF) en viktig match på Kanalplan mot Älvsjö. Karlslund leder division 2 södra Svealand före Eskilstuna City på fler gjorda mål. Lagen har inför den sista omgången 39 inspelade poäng. HTFF ligger trea på 36 poäng men kan med en vinst i eftermiddag ta över serieledningen på bättre målskillnad. Hammarby spelade igår oavgjort 0-o mot Trelleborg. Så här sa Erkan om sin insats igår: Du hade ett par avslutslägen med vänstern… - Vänstern, alltså… Den är som en död fisk. Det är ett problem. Jag kommer till många skottlägen med vänstern på grund av att jag dribblar och går inåt. Jag måste verkligen jobba med den, nu känns det som man skickar iväg bomull när jag skjuter. Jag tycker hela laget spelar som en död fisk och alla utom Charlie skjuter bomull. Det känns som en bortkastad säsong.

Sherry Swanson ( Maggie Gyllenhaal ) vill lägga allt bakom sig. Efter tre år i fängelse för knarkrelaterade brott stiger hon som 22-åring av bussen i New Jersey. Men som vuxen och med ett sinne fortfarande som en tonåring så ter sig världen inte speciellt välkomnande. Samtidigt som hon försöker hålla sig bort från heroinets demoner försöker hon återstifta banden med sin sju-åriga dotter. Nånting som inte visar sig vara helt lätt. Filmen är avskalad och enkel. Jag får lite utav en dokumentärkänsla över berättelsen men det stämmer inte riktigt överens med filmen. Historien har man sett förut flera gånger men i det här fallet har man lyckats att hålla den jordnära och osentimental. Maggie Gyllenhaals porträtt av Sherry är makalöst bra. En enastående talang. Hon generaliserar inte, hon överpresterar inte utan hon gör bara Sherry - en kaxig white trash-tjej med dålig hållning. Hon är nästan för bra för filmen.

Jag har suttit och skrivit några mail och det slog mig då att någon var ett jävla geni. K roppsspråk, grymtningar, tal, fågelkvitter känns ganska logiskt rent biologiskt. Men den person som kom på att föra ner läten till tecken, bilder, bokstäver och ord - det var ju lysande. Här sitter jag och knappar ner lite saker och ni kan läsa och förstå. Ni kanske befinner er ett kvarter bort eller på andra sidan jorden och jag kan förmedla ett budskap. Jag undrar hur han tänkte. Killen som satt där med ett litet lodrätt streck framför sig och funderade och funderade. Det var nånting som saknades - det där lilla extra. Pricken över i:t. Jag undrar hur lång tid det tog.

Jaha, ingen vill leka med mig idag. Alla ska bort och annat. Då får det bli soffan, thaimat, en bra rulle och varför inte bjuda in Ben & Jerry så jag inte blir helt ensam. Efter två utekvällar i rad med förkylning kan det nog vara ganska skönt. Frågan är vilken film jag ska se. Sen kanske jag ska ta tillfället i akt och jobba vidare på några teckningar. En tatuering till Tarras kanske...

Den årliga biljard- och dartkvällen med Kamratföreningen på jobbet började mycket trevligt. Först en snabb öl på Tranan och sen till JoLo. Lite mingel, välkomstdrink och sedan sittning för middag. Jag placerade mig strategiskt mellan Malin och Elisabeth. Alltid trevligt och upplagt för skratt. Malin är dock lite för nyfiken. I biljardturneringen parades jag ihop med en kollega som jag helst inte velat haft som partner. Men jag tänkte att jag skulle göra det bästa av situationen. Vi hann inte ens börja innan hon öppnade munnen och allt var förstört. Då bestämde jag mig för att förlora med flit och åka ur så fort som möjligt. Jag missade med flit, jag missade snyggt, jag missade grovt. Vad händer? Jo, motståndarlaget är ännu sämre och min partner sätter en omöjlig boll efter cirka sju vallar. Sen fick även jag lägen där det hade varit för uppenbart om jag missat. Och så fortsatte det. Plötsligt var vi i semifinal. Då visade jag lite klass i alla fall och gjorde processen kort med motstån...

Jag hoppas du inte alls har det bra. Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd. Och rätt som det är, så får du brått att lägga dig rätt för att sova gott. Jag hoppas det dröjer en liten stund... Jag hoppas du inte får en blund! - Karin Boye

Jag borde ha lyssnat på min kropp och jag borde framförallt ha lyssnat på Lina. Jag skulle inte ha sprungit i söndags. Så nu fick jag lomma iväg till Debaser med några Alvedon, Sudafed och Enchinagard i kroppen. Alla piller hjälpte sådär. Jag plockade upp Li på vägen som satt uppe i Skrapan med några kollegor och reklamerade Strawberry Daquiris. Vi kom in strax efter spelningen hade börjat. Det var mycket folk men lite lugnare än vanligt. Eller så var jag väldigt förkylningsbedövad. Det var även uttalad maskerad igår men väldigt få som gick utklädda. Och med vissa vet man inte riktigt om de går i kostym eller inte. Professor Drövel var bäst. Anna Maria Espinosa var lika förtjusande och skönsjungande som vanligt. Sen kom första gästartisten. Neneh Cherry kom upp och körde The Clash's Guns of Brixton, nån Sex Pistols låt samt en bejublad skaversion av Manchild . Hennes extranummer minns jag inte riktigt vad det var. Sist upp på scenen var Kevin Rowland. Han såg gammal ut nu men han ö...

När jag läser att allt har tagit slut så blir jag glad när jag läser att vissa saker finns kvar. Även om man inte får se den speciellt ofta. Senast var för femtio år sedan. Den skygga Okapin

Nu har vi använt allt jorden kan producera för i år. Enligt Earth Overshoot Day så tog det slut igår. Nu lever vi på reserverna. Tänk om det inte fanns några reserver?

En instabil backlinje. Ett virrigt mittfält. En klasspelare på topp. Det räcker inte på långa vägar.

I morgon är det dags igen. Det är bara att gunga med musiken. Häng med!

En sån här fin pin får alla som stödjer Bajen genom transferkorgen.