Knalleland och tillbaka

Oj, vilken resa. Jag och Antonio plockade upp storebror Leo och Leos son Oskar, 15. Med full tank och skattemärket på bilen flög vi ner mot Borås i M3:an. Vid Vänern och Brahehus var det förtrollande vackert i vårsolen. Rent av magiskt. Vi parkerade bilen vid Borås Arena och promenerade in mot centrum. Vi hade ingen karta utan gick lite på måfå. Men ganska snart hördes sången. Sen såg vi färgerna - grönt och vitt. Lite mat, lite öl, några ramsor. Ballonger i träd, snälla polishästar det var en underbar dag.

Strax innan tre samlades alla på stora torget. Pyro och flaggor hängde i luften och marschen med ett par tusen Bajare drog mot arenan. En häftig syn när massan, likt lava, välde fram på gatorna.

Väl på arenan möttes vi av ett katastrofalt insläpp. Gudarna vet hur de tänkte. Tre insläpp och två stycken vid varje grind som skulle muddra besökarna. Det kändes som om de var helt ovetande att tvåtusen supportrar skulle komma. Vad polisen har i hjärnan inför en sån här match är en gåta. Vi hade tur och var nästan först. Bakom oss var det kaos - rent utav farligt.

Matchen...

Låt oss säga att jag är nöjd med en poäng med tanke på hur andra halvlek såg ut. I första stod Hammarby upp väl. I andra föll allt ihop som ett korthus.