Söderblandning

Jag fick hjälp med att bygga. I alla fall i slutklämmen. Milo fick ta del av ett fantastiskt fyrverkeri som våra grannar stod för strax efter 23. Tur var väl det då han somnade i soffan femtio sekunder innan tolvslaget.

Efter fem långa år så var det så dags igen. Allsvenskan. Det kunde inte ha slutat bättre efter straffmål av Kennedy i 11:e minuten och sedan en raket i bortre burgaveln av nyförvärvet Måns Söderqvist strax innan paus vann Bajen välförtjänt med 2-0. Allt inför 30.000+ åskådare Bajen var det klart bättre laget i första halvlek och hade full kontroll i andra. Nahir, Måns, JP och Saetra var felfria. Forza Bajen.

Jag skulle inviga Milo i traditionen med aprilskämt i morse.  Jag förklarade hur det gick till och vi kom överens om att han skulle säga till  Lina, som just då stod i duschen, att snabbt komma ut då det stod en ko  utanför på gatan för att sedan säga "april, april". Det gick sådär... Milo springer in i badrummet  och pekar på Lina:  -Mamma, mamma! Det står en  ko i duschen!

Så var det dags för vinterresa till ett klassiskt charterresemål - Bahia Feliz och Gran Canaria. Vi var väl lite oroliga att sex timmar flygresa skulle få Milo att tröttna till men det gick bra. Läsplatta och pyssel fick timmarna att gå. Vi möttes av gråmulet väder och regn. En kort transfer tog oss till Hotel Orquidea.  Eftermiddagen var inte så kul. Tröttna och frusna gjorde att vi behöll dunjackorna på. Det gällde dock inte lilla värmepannan Milo.

Vi drog en sväng till Berlin.

När jag passade på att åka till Berlin så kom mormor och morfar på besök. De hade med sig Linas gamla säng. Vi hade gjort i ordning det lilla rummet och Milo blev strålande glad och skulle bestämt sova i nya sängen. När han väl hade somnat så bar Lina in honom till vårt sovrum utifall att han skulle vakna mitt i natten och inte känna igen sig och vara ledsen. Mycket riktigt. Milo vaknade vid två och grät. "Jag vill sova i min nya säng!!!" Så det var bara för Lina att bära tillbaka honom.

Kommer med Milo till parken efter dagis. Noel är där med sin cykel. Milo som aldrig har cyklat förut ville så gärna. Så var det dags - prövningen jag hade funderat på så många gånger.  Milo hoppade upp och jag höll i stödpinnen. Han börjar trampa och jag håller stadigt i stödpinnen. Efter två, tre meter så går det stadigt så jag släpper lite på greppet och Milo trampar på. Efter tio, femton meter låter jag pinnen bara vila i handen. Efter 20-30 sekunder släppte jag helt. Jag kände mig berövad på en milstolpe. Jag hade ju sett fram emot en vecka med att springa efter och stödja. En vecka med skrapsår och gråt. av det - intet.  Jag var så stolt. Again and again Ett filmklipp publicerat av Peter Ericsson (@peter11856) Sep 26, 2014 kl. 8:18 PDT

Plötsligt ville Milo åka med på vespan vilket han inte riktigt fungerat tidigare. Han har så gärna velat men han tyckte det lät för mycket och då blev han rädd och började gråta. Men så plötsligt sa han: - Pappa, jag vill åka Vespa med dig. Så idag sprang jag iväg och köpte en hjälm som han gillade väldigt mycket. En hjälm fullt av små döskallar.

Första dagen utan blöja. Stort!

Förra årets karusellåk slutade i tårar. I år ville Milo inte sluta.

Var glad min själ åt vad du har Nu har du hundra sommardar Och detta är den första När solens lopp till ända tar Då har du nittionio kvar Och någon blir den största Giv noga akt på var du står I morgon blir med ens igår Det går så fort att vandra Lägg märke till att vad du får Är hundra sommardar per år I morgon är den andra!