Söderblandning

Milo ville inte åka snow racer, eller pulka som han säger nu. Nej, han ville inte gå ut.  Men så fort vi hade öppnat barnvagnsrummet och plockat ut "pulkan" så var han på gott humör. Han vinkade till Lina, som stod i fönstret, från gatan och sen bar det iväg. I två timmar gick Milo och jag upp och ner för den lilla kullen i Skånegläntan. Först åkte vi tillsammans. Sen skulle han åka själv. Sen skulle jag köra själv. Sen skulle Milo sitta bak. Sen skulle vi ramla av. Till sist skulle vi rulla ner för backen.  Vi gick sen hem och drack varm choklad.

Inga spyor sen igår. Milo öser på för fullt. Idag var vi och åt korv i Skånegläntan innan vi gick till SF Söder och kollade på bio. Milo ville till först inte gå på bio. Han ville se på film hemma. Men vi kom i väg. Väl där gick det jättebra. Han satt som förstenad till en början. Sen njöt han av popcorn och choklad. Vi såg Emil och Ida i Lönneberga och det var alldeles lagom.

Klockan ett vaknade Milo och hostade. Han försökte och försökte få upp allt snor/slem han hade i halsen. Upp kom det. Kaskadvis. Om det är spysjukan eller slemmet i halsen återstår att se. 

Dagen man fruktade har kommit.  Milo spydde upp hela middagen. Vinterkräksjukan? Det blir hur som helst till att stanna hemma i morgon. Fast han är förvånansvärt pigg ändå.

Milos andra försök till att åka skridskor gick betydligt bättre. I förrgår låg han mest på isen eller hängde i våra armar. Idag fann han balansen direkt. Mer eller mindre.

Redan mitten av november. Det händer mycket och ingenting. Ingenting vid sidan av Milo. Jobb och inte mycket annat. Med Milo händer dock mycket. Han snackar mer och mer och det dyker upp ord jag inte fattar hur han har snappat upp. Mycket är dock detsamma. Buss är Pupp. Det är puss också.  I ett försök att resonera med Milo så jag: - Milo du är ju en stor kille nu så det där kan du själv. - Nej, Mimo liten, sa Milo. Mamma och Pappa stora. Vid läggdags samma dag så lät det så här: - Men Milo, du måste sova nu. Alla andra små barn sover. - Nej sova. Mimo stor.

  Mobilkamera i mörkt sovrum  I väntan på flyget till Side  Relaxar i poolen   Show i poolen Salladsbaren Fashionista

Milo har börjat använda pottan. Förmodligen mer på dagis än hema. Grupptryck förmodligen. Han går när han vill - en prutt i taget.

Side Resort hade Mini Disco varje kväll för mindre barn. Milo var yngst av alla. Han var väldigt tveksam första kvällen men extremt nyfiken på de andra barnen. Han kunde inte riktigt slita sig därifrån men vågade inte gå upp på scenen. Andra kvällen startade till en början likadant menså plötsligt så ville han gå upp på eget initiativ. Det blev en hel del spring upp och ner för trappan för att se var mamma och pappa var men han försökte dansa på så gott han kunde. De flesta sångerna var dock lite för avancerade så efter en bra början blev det overload i hjärnan och så frös han bara och stod still. De sista kvällarna var inte dansen så intressant. Då var det roligare att springa runt runt på scenen medan de andra sjöng med i låtarna. Vid ett tillfälle härjade alla barnen och småknuffades. Milo var inte sen utan började knuffas han med. Vi sa till honom att det får man inte göra utan  det är bättre att ge en kram istället varpå Milo sprang runt och jagade och k...

Milo älskar att bada. Det är svårt att få honom att sluta. Man får bära upp honom från poolen. Att bara ställa upp honom på kanten och tro att han ska gå till solstolen är bara att glömma. Han gör ofta en tvärvändning och kastar sig i igen.

En av fördelarna till Carl Albert är närheten. 600 meter iställer för 1,7 km. Nu går vi dessutom år "rätt" håll mot tunnelbana eller om man cyklar. Förra stället var en himla omväg.  När vi kom fram till grinden var Milo lite skeptisk. Men när Helena dök upp så blev han glad och sprang in och bjöd på en stor kram. Sen såg jag dem inte på en timme. Fast det är oundvikligt att inte höra Milo när han leker med sina bilar. Det hörs över hela gården. Ljudet förvånar som vanligt alla och förklaringen får alla att le. So far so good.

Idag var det dags för första dagen på nya dagiset. Carl Albert. Jag, Lina och Milo gick dit för att bekanta oss lite grand och dagens inkörning var bara en timme. När vi skulle lämna så fick Helena en kram och allt gick bra.

Om ett drygt dygn är det så dags. Premiär på Nya Söderstadion in för ett fullsatt, sjungande, gungande grönvitt hav. Försäljningen av biljetter fortsätter.