Söderblandning

Febern vill inte ge med sig. Fortfarande över trettionio. Milos kinder är röda som äpplen och vi försöker svalka av honom ibland med en sval dusch. Det möts dock av stora protester från någon som brukar älska att bada...

Planen var att åka till VH. Men kan inte Milo åka till VH får farmor och farfar ta sig till Milo. Febern tickade på över trettionio och lillgrabben sov mest och gnydde. Han piggnade dock till lagom till Kalle Anka och sprang runt lite i en dryg timme så vi passade på med utdelningen av julklappar. Den uppgiften klarade han galant. Farmor och farfar hade tagit med en stor låda mat så lite julstämning fick vi allt.

Milo har hade fyrtio graders feber i natt. Varm som ett element. Hela gårdagen låg han mest och gnällde i våra knän. Vilken skillnad på den glada fartfyllda lilla kille jag är van vid. Försöker få i honom lite mat vilket inte går så bra. Lite välling slinker ner. Återstår att se vad som blir av Julafton.

Lagom till min förkylning gav vika så är nu Milo sjuk. I går kväll efter att Eva åkt så märkte man en förändring. Varm är han och inte lika pigg. Ögonen lite glansiga.

Eva kom på besök innan hon återvänder till Portugal. Vi drack lite glögg och åt lussebullar. Det blev även lite julklappsutdelning. Som vanligt mycket trevligt. Milo var på härjarhumör.

Polisen Brian Taylor (Jake Gyllenhaal) och hans partner Mike Zavala (Michael Peña) jobbar i några av Los Angeles värsta områden. Samtidigt dokumenterar han det hela på video för ett sidoprojekt. Filmen ger en känsla av att vara en dokumentär. Snabb, skakig men inte på ett illamående sätt som annars är vanligt. Skådespelarinsatserna är riktigt bra och jag uppslukades snabbt i filmen som bitvis är skrämmande. Det var länge sedan jag gick ifrån en biograf med hjärtklappning. Visserligen hade jag precis lämnat blod innan men slutet på filmen var otroligt intensiv. Betyg: "SSSSS"

Bilder från USA-resan får vänta, Berlin likaså tills dess jag installerat nåt redigeringsprogram. Här blir det lite från Berlin. Jag har aldrig varit där utan tänkt att det kommer alltid något tillfälle att åka senare. Det ska vara en kul stad. Jag vet inte det. Resan ner gick bra. Milo skötte sig bra. Han går fram och pratar med alla. Speciellt unga tjejer. På nerresan gick han fram till en tjej på planet och lägger sitt huvud på hennes händer och brer på sitt största leende och bara vilar huvudet där. Sen skulle de ut och gå i gången. Det satte jag stopp för. Flygresan gick på 1 1/2 timme. Mycket smidigt. Att ta sig från Tegel var dock inte helt lätt. Jag hade fått info att ta ett tåg men det kände ingen till. Inte de som jobbade på flygplatsen. De hänvisade till buss och sen t-bana. Och det var smidigt, det med. Planet landade elva och klockan ett var vi redan på väg ut från hotellet efter resa, incheckning Milolunch och vila. Torsdagen var vacker. Blå himmel och ganska sk...

Morbror Arons bilar och en väldigt lycklig kille.

Ach so. En weekend till Berlin är nu bokad. Det blir mitt första besök där. Milos också.

Sista dagen. En snabb frukost på Subway och tillbaka in i smeten för att hitta det sista. Det blev en munkjacka. Mycket nöjd. Checkade ut från hotellet och tog tåget till Newark för hemresan till Milo, Lina och Stockholm. En kanonvecka. New York kan man inte få för mycket av.

Jag tog tåget tillbaka till NYC i arla morgonstund och det var ganska händelselöst. Gick till hotellet och checkade in. Det blev en vända till på stan för lite sista shopping innan jag skulle iväg till Port Athority Bus terminal för att ta bussen till New jersey och Metlife Stadium för att se matchen mellan New York Jets och Houston Texans. Väderomslaget under helgen hade gjort att det gått från sommarvärme till höst över en dag. Kvällen var kylig. Bussen tog en halvtimme och stannade på andra sidan den stora parkeringen intill arenan. Så det blev att traska tio minuter förbi alla bilar och tail gate partyn som var överallt. Folk hade satt upp tält och grillade litet som stort och umgicks innan matchen. Tail gate partyn är lika viktigt som själva matchen. Jag hälsade på några killar som snabbt bjöd in mig och delade med sig en öl och varm korv. Jag var inte där nån lång stund utan jag ursäktade mig med att jag ville in och se på arenan och handla lite inför matchen. Arenan v...

Inget blev gjort tidigt på söndagen. Vi åt brunch runt tolv och åkte runt lite grand. Vi hade bestäm träff med AJ klockan två på Romes brandstation där han var befäl under söndagen. Vi trodde att vi skulle få en kort rundtur men det blev tvärtom. I tre timmar fick vi en grundlig tur och ett utförlig presentation av stationen, bilar och brandmannayrket. AJ har en fantastisk förmåga att göra saker intressanta och roliga. På kvällen träffade vi Steve som inte kunde gå på klassträffen. Vi hängde först lite i hans hus innan vi åkte till en restaurang för lite pizza and wings - just like old times. Steve har verkligen lugnat ner sig. Han var ett yrväder men som rektor för en innerstadsskola med 2800 elever så har han väl fått skärpa till sig. Det blir väl lått så när man har metalldetektorer i entrén. Det det var tänkt att bli tidig sänggång men Yankees spelade så det blev klockan ett till slut. Lite jobbigt då jag var tvungen att gå upp klockan sex för att hinna med tåget tillba...

Efter en lång sovmorgon så drog jag, Mike och Lindsey ut och åt frukost på en sån där klassisk amerikansk vägkrog. Portionerna var stora men dock inte apelsinjuicen vilket förvånade mig. På eftermiddagen så gjorde vi oss klara lite tidigare för att hinna med en liten sightseeingtur innan klassträffen. Vi åkte förbi RCH, Rock Park - där vi brukade spela basket, Friendly's där Steve och AJ jobbade, Griffiss Air Force Base där man kunde se de imponerande B-52:orna och C-3 planen. Vi tog ett par öl innan vi åkte till Valley Forge för träffen klockan sju. Tyvärr var det bara knappt tjugo stycken som kom. Men samtidigt kändes det skönt då jag han prata med alla och det inte blev några grupperingar utan alla umgicks. Det var många goda skratt och ruskigt bra underhållning av AJ och Mark. Två grabbar som lika gärna kunnat gör karriär som stå-uppare. Kvällen avslutades på en sunkig bar men det fanns inte så mycket att välja på. Jukeboxen gick varm och det var riktigt roligt. Klock...

Kvart över tio avgick tåget från Penn Station mot Utica. Det är roligt att åka tåg och se hur landskapet förändras och visslar förbi. Dock är de dryga fyra timmarna på den sträckan lite väl långt för fyrtio mil. Men stoppen var långa även om de inte var många. Jag blev upplockad av min gamla vän Mike och vi åkte direkt till hans hus i Clinton. Det blev ett kort stopp innan vi åkte vidare till hans dotter Lindseys landhockeymatch. En ganska sömnig tillställning. Man kan inte spela landhockey på en gammal åker. Sen bar det iväg till Syracuse. I Carrier Dome spelade Syracuse mot Pittsburgh i amerikanska fotboll collegeligan. Det var absolut en jätterolig upplevelse. Syracuse vann och kom undan med blotta förskräckelsen. 14-13 i en match som inte var speciellt välspelad. Vid midnatt var det godnatt igen.

Det tog idag ännu längre tid att ta sig ur sängen. Idag skulle det shoppas. Jag åkte ner till Battery Park och promenerade återigen uppåt. Det var varmt och skönt och solen skymtade svagt bakom soldiset. Jag åt en tidig middag på Jones Bar på Great Jones Street. Var tvungen att se vad det är Mats Olsson på Expressen skriver om varje söndag. En juste, enkel restaurang med mycket god mat och god service. Jag passade på att se "Looper" med Bruce Willis innan jag gick upp till Times Square för att uppleva det "by night". I sängs vid midnatt efter att ha packat i ordning väskorna för resan norrut fredag morgon.

Hotell King & Groves sänger inbjöd till en god natts sömn och det var inte helt lätt att komma upp. Men tolv timmars sömn fick räcka. Det blev en snabb och enkel frukost på Subway innan jag tog t-banan till Coney Island. Säsongen är i princip över men vädret var fint. 25 grader och tunna moln. Tunnelbanan var dock som en ångbastu. Över trettio grader och fuktigt. Vagnarna höll dock en temperatur värdig vilken kyldisk som helst. Väl framme efter en timme på vagnens hårda plastbänk så blev det en frukostkorv på Nathan's. Jag gick upp och ner på strandpromenaden, satt ner ibland och tittade på kommersen innan jag tog tåget tillbaka. Jag hoppade av vid Brooklyn Bridge och gick sedan sakta upp genom Manhattan. Wall Street, Ground Zero, China Town och Little Italy. Greenwich Village och vidare norröver. Det tog sin lilla tid. Ett kort Skypesamtal med Lina och Milo och jag stack ut på stan igen. Times Square och Grans Central Terminal fick ett kortare besök innan jag återvänd...