Söderblandning

Mitt emot mig på tunnelbanan satt en kille som såg väldigt macho och Stureplanig ut. Hans hörlurar läckte ut Laura Branigans The Power of Love om och om igen. Han hade den på repeat.

Igår var det lite utav en nypremiär för Club Killers. Sedan flytten från Debaser Slussen till Hornstull Strand har jag inte gått en endaste gång. Det har krockat med det mesta. Mest sömn. Nu börjar det klockan elva och slutar tolv vilket underlättar enormt mitt under den tyngsta veckan i månaden jobbmässigt sett. Strand funkar bra som lokal och är bra mycket mysigare än Debaser. Fast waaaaaay to varmt. Mackes ny klocka visade 33 grader. Det var ju tur att han köpte den i Kuala Lumpur. Gårdagens gästartist var Asha Ali och hon var kanon. Sista låten gjordes med ett röj som ingen har kommit i närheten av tidigare. Anna Maria Espinosa var där som vanligt och körde ett säkert kort: Boy I've Got A Date Bara en månad kvar till nästa tillfälle. Vi ses där.

Los Lobos ska nog med fördel tas in på skiva. Igår kväll spelade de på Berns. Jag och Antonio drog ner medelåldern betydligt. På livescenen var det ingen höjdare. Jag har svårt med band som står och jammar för länge. Dessutom körde bandet en massa låtar som jag inte kände till.

Vespan är nu hämtad och lämnad till Max i Enköpingskogarna för en liten genomgång. Alla tycker den är fin. Och det är den väl.

Så var dagen slut. En mycket trevlig kusinträff i Storvik. Gamla och dråpliga historier varvades mellan kakfaten och regnskurarna. Här är jag och Ola anno 70-tal. Samt en blöt Astrid som inte gick att få in från regnet.

Temat djurliv lever vidare. Denna gång i kollektiv-trafiken. Den här lilla krabaten underhöll oss när husse sussade gott.

I går natt när jag hade stängt av radion, släckt lampan och lagt huvudet tillrätta på kudden så kände jag nånting killa på ögonbrynet. Min första tanke var att det bara var ett hårstrå som rörde på sig. Men den kittlande känslan fortsatte och vandrade över mitt ögonlock. Det var inte coolt. Jag flög upp ur sängen men hittade inget. Jag kan ha mosat nånting när jag viftade bort det. Det låg något svart, mosigt oigenkännligt i på lakanet. På promenaden till jobbet längs Karlbergskanalen i morse så var det flera gäng av små nyblivna änder ute. En liten grupp hade ett par eftersläntare. Medan mamman och sju åtta andra småttingar lätt och ledigt paddlade på och styrde mellan näckrosbladen så skulle eftersläntrarna bestämt hoppa upp på alla blad som fanns och gå över till andra sidan för att sen hopp i vattnet igen med ett litet skutt. De avvek till och med från rutten bara för att få chansen att hoppa på och av ett blad.

Jag har blivit ägare till en Vespa Sprint '69. Den har några bucklor och repor men det känns bara bra. På söndag ska den hämtas och sedan direkt till Enköping för lite justeringar. Sen, efter semestern, blir det besiktning.

På väg hem från jobbet igår så hoppade jag på t-banan mot Farsta Strand. Men damen i högtalaren ropade ut att tåget gick mot Alvik. Och därefter följde alla stationsutrop i fel ordning. In mot S:t Eriksplan ropade rösten ut: - Nästa, Hökarängen. Vid Odenplan närmade vi oss Gubbängen. Vid Medborgarplatsen åkte vi in mot Gullmarsplan. Men väl hemma - i Skanstull - så tajmade det sig så väl att det blev rätt utrop. Fast jag satt på tåget mot Farsta Strand som gick mot Alvik.

En stor nackdel med att springa sent på kvällen är att jag får en massa knott i öron, näsa, mun och ögon. Vid varje gatulykta hänger det ett moln av knottvärstingar. Ett varv runt Årstaviken igår runt elva och det trillar fortfarande ut små ben och vingar från ögonvrån. Jag får börja springa med skidglasögon.

Svetten lackar. Jag var tvungen att springa en timme för att inte grotta ner mig totalt efter denna förlust. Så onödigt, så håglöst, så oinspirerande. Ingen spelare tar ansvar. Alla springer runt och hoppas på att någon annan ska göra något. Inget kollektiv. Ingen dirigerar eller styr upp. Superettan här kommer vi.

I morse när jag gick till jobbet var det endast fyra människor på Götgatan mellan Blekingegatan och Ringvägen. I tunnelbanevagnen endast fyra personer samt två bilagor av DN's Ekonomi/Sport. Idag är det fotboll och det varken ser bra ut eller känns bra. Öis tar sin första 3:a...

Nyrakad. Efter rakningen använder jag nu en nyinköpt lotion från Biotherme Homme som alternativ till vanlig after shave. Lotionen luktar precis som en after shave lotion jag hade nån gång precis vid 80/90-talet. Det är en lukt-déja vu.

Ännu en dröm. Jag satt vid ett bord och det var sommar. Frukost dagen efter nån fest som slutat sent. Ni vet en sån där fest när någon har köpt in fel mjölk, billig multivitamin juice från Tyskland, nån äcklig ost som det redan har hunnit bli en skidbacke på samt något konstig bröd. Hursomhelst satt jag där med Klas, Jörgen och Jens var i krokarna. Klas tjatade om att han ville ha nån speciell rätt men han kom inte ihåg namnet. En frukostanrättning som har ett speciellt namn typ fattiga riddare. Han berättade att det var äggröra, ris, gröt och kardemumma i en skål. Han sa att han hade namnet nedskrivet men det fanns i Jämtland. Klas sa att Ingela borde veta för det heter samma sak i Skåne. Jens kom så småningom till Klas med en skål med äggröra och kardemumma på. Det var fel. Klas upprepade vad rätten innehöll men kom inte ihåg namnet. Sen fick jag se boken och där var den. "Fru Nobels nobbiga hus". Äggröra, ris, gröt och kardemumma. Mycket gott, enligt Klas.

Klicka på jerryplunk.com och kolla in min kompis Jerrys fantastiska bilder.

Det har väl inte hänt så jättemycket sedan i torsdag. Helgen försvann för ett bröllop på Dalarö. Sorry, inga foton men det var trevligt. Så i brist på konstiga drömmar och andra historier så blir det en liten bildkavalkad som jag samlat på mig ett tag. Från vänster till höger... Mariatorget, grafitti, lunchrestaurangblomma, spränging av Sten Berg?!... jag såg inte "&", Gullmarsplan, svan på min väg till jobbet i väntans tider, samma svan efter väntans tider...

Jag lämnar solbrillorna hemma idag och inviger gummistövlarna.

Svenska Dagbladet går idag ut med en lista på vad de Allsvenska klubbarna har fått betala i böter för inkastade föremål. Föga förvånande ligger bajen i topp. SvFF har delat ut böter i över femton år. Ändå fortsätter det. Det kanske inte funkar? Dags för en ny taktik? Och varför bestraffas Hammarby istället för individen? Intressant är att även att Ängelholm fått böta 30.000 kronor för bristande planbelysning. BP fick däremot inga böter trots att deras läktare var undermålig och kollapsade. Ett inkastat mynt, för svaga lampor är alltså en värre företeelse än att ett räcke ger vika och försätter hundratals åskådare i fara. Ta och lyssna igenom detta klipp med Hammarbys Göran Rickmer så kanske allt sätts i ett intressantare perspektiv. Det börjar i slutet av del 1 och är mest intressant i del 2. (Det går att spola fram). Det är väl värt att lyssna på. Jag är väldigt förvånad över att inte tidningarna har spunnit vidare på detta och ställt SvFF mot väggen.