Söderblandning

I går var det den årliga bowlingturneringen med jobbet. Det var stolpe ut mest hela tiden. Jag lämnade bara splitar efter mig. Jag hittade inget klot som var skönt. Det var lite som att spela fotboll med någon annans skor. Det funkar men känns inte bekvämt. Men det är alltid kul ändå. Man blir så glad när andra spelar bra. Och Anders nitade in 200 poäng. Det är stort.

Jag hann precis fylla kastrullen med vatten lagom för att koka ett ägg innan det plötsligt började hacka, hosta och pysa i kranen. Sen kom inte mer vatten än en viskning. Inget tryck nånstans. Utanför på gatan stod en bil från Stockholm vatten med saftblandaren på. Inget vatten… Sådär great, tyckte jag. Jag åt frukost och hoppades att vattnet skulle komma tillbaka under den tiden. När jag sen såg ut på gatan och såg en kille klädd i neon ta fram en sprayburk och måla trottoaren blå så förstod jag att det inte skulle bli nån morgondusch. Det var bara att packa väskan och bege mig till jobbet. Det var i och för sig skönt för nu blev det bastu i 15 minuter och den där lite småfrusna morgonkänslan var borta i ett ögonblick. En lång skön dusch på det och jag var "fit for fight".

Jag låg kvar lite längre i sängen i morse och tänkte på dimman i natt. Tankarna flög genast vidare till filmen The Mist som är en filmatisering av Stephen Kings bok. Inte speciellt bra, tycker jag. Den var så "b" att jag snabbspolade mig igenom filmen. Det var då det slog mig - heter det snabbspola när man tittar på dvd? Jag spolar ju inte tillbaka filmen när den är klar som på gamla vhs-kassetter. Snabbspolar jag då framåt eller heter det något annat som jag har missat eller glömt bort? Vad säger man?

Tunnelbanan hade slutat gå så det var bara att, lite snopet, stega uppför rulltrapporna från Slussen och ut på Götgatsbacken. En klassisk Londondimma omslöt mig samtidigt som Jackson Brownes "Tender Is The Night" spelade i lurarna. (I kid you not...) En alldeles förträfflig låt att vandra till i natten, i dimman. Kvällens härjning var slut. Hammarby vann en medioker match mot Halmstad. Rättvist, tycker jag. Martin Hansson dömde en korrekt straff och undrens tid är inte förbi. Det går på något sätt inte att släppa att oavsett hur dåligt Bajen spelar och var de än ligger i tabellen blir jag barnsligt glad vid en vinst - speciellt en kväll som i går. En kuslig höstdag när endast de mest trogna står och trampar för att hålla värmen. Sångerna ekar starkare än någonsin. Det är svårt att beskriva men jag får bara en varm, god känsla överallt. Allt är bra. Inget bekymrar mig. Segern firades på Läckerbiten med Antonio och vi fick några glimtar av Arsenal - Tottenham innan vi gick mot ...

Oj vad jag saknade att gå ut i ett par pjäxor med skidorna på axeln i morse. Att kliva ut genom dörren och känna den kalla luften mot kinderna, blicka upp mot en klarblå himmel och se de vita bergstopparna inbjuda till perfekt skidåkning. Crisp and clear. Men det fanns ingen snö på toppen på Allhelgonakyrkan. Inte i backen ner mot Götgatan heller även om frosten fick mina Chuck Taylors att glida. Däremot har det snöat i Portugal. Det trodde ni inte. Jodå, de har höga berg där höfgt uppe i Serra da Estrela. Därifrån kommer också en inhemsk hundras. Vi brukade se ett par sådana på flygplatsen ibland när vi skeppade iväg gästerna. Små söta valpar med jättestora tassar. Drogade inför flygresan vinglade de runt lite vilsna. Men ingen skidåkning idag däremot spelar Bajen match ikväll mot Halmstad i jakten på den åtråvärda femteplatsen. Sen blir det after match. Club Killers igen. Häng på. Det verkar som vi blir ett större gäng igen den här gången.

Det börjar bli kallt. Påminner om vinter. Fleet Foxes.

Hissarna på kontoret är värda ett eget kapitel. De lever ett eget liv. Men det får jag ta en annan gång då det är ett återkommande irritationsmoment. Idag var det mitt fel. Min vana trogen pluggade jag in min Walkman och begav mig mot tunnelbanan strax innan klockan åtta. I dag strömmade Thievery Corporation ut ur lurarna. Hissen var den här gången framkörd till plan nio vilket tillhör ovanligheten. Jag klev in och dörrarna stängdes bakom mig. Det var då det slog mig att viss loungemusik verkligen låter som hissmusik - i alla fall när man står i en hiss. Jag stod där och hummande lite i kapp med den djupa basen och elektroniska slingorna. Ganska trevligt. Efter någon minut (svårt att säga hur länge men jag missade tåget) undrade jag varför jag inte hade kommit ner till entréplan. Jag blev kall och trodde för ett ögonblick att hissen hade fastnat. Det fanns ett enklare svar än så. Jag hade aldrig tryckt på nerknappen. När hissen inte går upp hela vägen hos mig - ja, då går den inte hell...

Ett säkert sätt att testa brandvarnaren är att göra våfflor. I morse när jag gick ut kände jag lukten av rostat bröd och pannkakor. Då bestämde jag mig för att göra våfflor till middag. Med grädde och jordgubbssylt. Tyvärr finns det inget uttag nära köksfläkten, bara ett nära brandvarnaren. Så den fungerar bra. Jag har inte gjort många knop idag. Fixade lite bilder från Junibacken men de flesta är, precis vilket jag befarade, suddiga. Objektet ville inte stå still samt så var fotografen inte överena med kameran i fredags. Jag hann även se Bajen förlora mot Gefle. Vilken bortkastad säsong. Våga skjuta, tufft att göra mål... I veckan lär det bli middag på Coffee (jag håller mig kvar vid det namnet) både i morgon och på tisdag. Jobbar till åtta och kommer sen vara för lat för att laga nånting. På onsdag är det match och utgång på Debaser och på torsdag blir det bowling med kamratföreningen. Höstlov tror jag att det är dessutom. Det lär vara full fart på barnen i trapphuset.

Precis som boken är filmatiseringen av Låt den rätte komma in en melankolisk och vacker historia. Tomas Alfredsson har lyckats att förvandla ett vintrigt Blackeberg till något som kan likna en renässansmålning. Ofta låter han bilderna och situationerna tala för sig själv och man slipper en krystad dialog som är så vanlig i svenska filmer. Men det är en svensk film och man känner igen sig så väl i miljö och känslor. Då jag tror de flesta har läst boken väljer jag bara att säga att filmen följer boken väl. Och även om vissa partier inte finns med och jag tänkte på det så har det ingen betydelse för filmen. De två huvudrollsinnehavarna är mycket bra. Oskar (Kåre Hedebrant) var lite svag i början tyckte jag men mycket bra sett till hela filmen. Eli (Lina Leandersson) var strålande filmen igenom. Per Ragnar som spelar Håkan var kuslig i sin enkelhet. Det är en film om ensamhet och en förälskelse i en person som kan fylla ett hjärtas tomrum. De bästa sagorna är alltid lite mörka och det är ...

Ett längre omdömme om kvällens film får vänta. Ska nog sova på saken först. Men den var bra. Mycket bra. Petra och jag promenerade ut i Stockholmsnatten. Hennes kompis Sandra svarade inte på mobilen så vi gick till Södra Bar och tog några öl och sen vidare till Kvarnen. Det stället är verkligen inte sig likt. Vet ännu inte vad men nånting känns inte som förr. Om det är besökarna eller stämningen vet jag inte. Vi snackade om ditten och datten innan Petra fick kontakt med Sandra och jag skeppade iväg henne i en taxi till Hotellet på Linnégatan. Nu ska jag sova och hoppas att jag kan få den där sköna känslan i sängen som man alltid har på vardagar när man måste till jobbet. Ni vet när sängen tycks hålla dig i ett magiskt grepp och gravitationen gör att du väger flera hundra kilo. Alla kroppsdelar är som bly. Frågan är om det funkar på lördagar när man vaknar utan väckarklocka. Måste alarmet vara på för att det ska bli samma känsla? Eller är det vetskapen att man måste släpa sig till jobbe...

Jag och Ella checkade in på Junibacken strax efter 10. Vi stoppade in alla kläderna i skåp 94. Det var skåpet med en påse med guldpengar på utsidan - det enklaste sättet att hitta "vår skatt". Innan jag hade hunnit stänga skåpet var Ella väck. jag hann bara höra ett "kooooom!". Jag fann henne i Mamma Mus hus. Jag tog fram kameran och då var hon inne hos Tove Jansson. Jag riktade kameran och då var hon hos Alfons. Nej, Trazan. Öh, Pettsson... Och så fortsatte det. Det var som en yrvind som släppts lös. Upp och ner, in och ut, fram och tillbaka. Alfons Åberg visade rumpan - Ella visade magen. Vi hälsade på Nils Karlsson pyssling innan vi klev på Sagotåget. Och det var en fantastisk resa. Det har de verkligen lyckats med. Det är svårt att inte dras med och börja minnas när Astrid berättar om de olika miljöerna. Mycket välgjort och en stor succé med Ella. Jag trodde hon skulle bli rädd för Katla men det var den stora råttan som var mest hemsk. Efter slutstationen hamnad...

Laddade kamerabatterier - check Barnasinne - check Oömma kläder - check

Jag har fått kontakt med en gammal vän igen. Stacey. Vi var väldigt goda vänner när jag pluggande i USA för tjugo år sedan. Nånting vi gillade att göra var att åka till hennes mormor och morfar. Som jag blev mottagen där har jag aldrig upplevt förut. Det var alltid med sån värme. Om jag ringde och sökte Stacey nån gång och kollade om hon var där så blev det alltid en halvtimmes snack med Yola innan jag kunde ringa vidare. Det var redan från början som om jag var deras barnbarn - från första minuten. Jag minns första gången jag kom dit. En stor kram och "Stacey have told us so much about you". Sen var jag fast. Innan jag åkte hem så ordnade de även ett stort graduation party för mig med hela deras släkt. Kvarterets största bbq. "You belong", sa de och så var det med det. Jag brukade skriva till dem men i takt med att jag tappade kontakt med Stace rann även det ute i sanden. Sen minns jag även en ruggig dag då vi bjöds på en stor kopp varm choklad och chokladkaka. Kop...

På väg hem från jobbet så plockade jag ut biljetterna till "Låt den rätte komma in" som har premiär i morgon. Jag hade bokat fyra kanonplatser men varken jag eller Petra fick med någon till. Så det blir bara vi två och det betyder att i morgon köper jag en egen popcorn. Jag gick lite upp och ner för Götgatan och hade en underlig känsla. Det var som om allt var nytt. Att jag precis hade kommit till stan och ingenting var bekant. Alla ansikten var nya, ljud och ljus likaså. Det är synd att jag inte vågade fråga nån att gå med - nån helt okänd. Det hade varit kul, tror jag, att bara gå där och tala om nånting man har gemensamt och sen säga hej då vid Skanstull och aldrig ses igen. Sen blev det fika och bokläsning på Dacapo. Så heter tydligen stället jag har kallat Coffee. Det hade jag ingen aning om tills Macke berättade. Det är ju inte den skylten som syns bäst. Goda mackor och trevlig service är det i alla fall. Det är ett perfekt stopp på vägen hem och ett skönt ställe att si...

Så var dagen över. Affärsplaneringsmöte och den gamla vanliga visan. Det betyder att vi ska fylla i ett stort ark om hur vi upplever arbetet och hur vi vill att det ska se ut i framtiden. Det roliga eller tragiska med det hela är att dessa ark ser likadana ut år efter år och ingenting händer. Fast i dag fick vi i alla fall en strimma hopp när vi hörde den SWOT-analys som styrelsen hade satt ihop. Det var inte en dag tidigt att de vaknade till liv. Efter en eftermiddags korvstoppning av mål och annat roligt så blev det roligt. Middag på Norra Brunn. Det blev i alla fall kul av misstag ibland. Det var sparsamt roligt. Inte dåligt men det kändes lite tamt. Under kvällen serverades det dryck och wallenbergare - väldigt passande i dessa finanskriser. Dessutom berättade Rita att hon gått runt och samlat ihop alla burkar från fikat under eftermiddagen. Då tyckte jag att hon fick heta Pantatanten istället för Fantatanten.

Precis när jag kommer fram till min arbetsplats så klingar de sista tonerna till "Rise" av Eddie Vedder ut från min walkman och jag träffas passande nog av en stark stigande morgonsol som skiner in genom fönstret och lyser på mig just då. Det är som om gud lyser just på mig i dag. Hur ska detta sluta? Jag tror jag kan hela nån i dag.

Både Lina och jag var hungriga i går. Hon var sugen på indiskt och jag på spanskt. Det blev nånting mittemellan geografiskt sett. Det blev persiskt på Östgötagatan och det var mycket gott. Jag åt Köffte (saffransköttbullar av lammfärs, mynta, vitlök, ägg, ströbröd), linser, russin, mastokhjar och ris. Frukosten idag bestod av några skivor lingongrova med ost samt ägg och juice. Undrar vad det blir till lunch idag.

Så, då var jag mätt och belåten. Lunchen är nu slut. Vi går oftast ut trots att det finns en restaurang i huset. Nu med ny ledning. Men den gamla gjorde ett sånt dåligt jobb under sista halvåret att vi tröttnade och började gå ut till andra etablissemang. Och vi blir mycket vänligare mottagna på Smultronet. Är någon rätt slut så får man plocka från à la carten. Eller så kan man blanda. Och hämta mer. I dag var det även xxxxxx på menyn. Det tog ett tag innan vi kom på vad det hette. Alla hade läst menyn i förväg på nätet men det verkade inte ha fastnat hos någon. När frågan dök upp vad Smultronet bjöd på så sa jag: - "Nånting" med fläsk. Magnus var inte bättre utan svarade: - Just det, sånt där med fläsk. Kerstin var inte mer hjälpsam: - Ja, med fläsk. Sen försökte vi tillsammans komma på vad det hette och komma ur den kollektiva minnesförlusten. Råraka, potatisplättar, kroppkakor… - med fläsk. Inget funkade så bra. Sen kom Kalle och sa: - Raggmunk. Så slapp vi fundera på det....