Söderblandning

Idag väger jag 475 ml. mindre än igår. Blodgivning är också ett sätt att gå ner i vikt.

Dessa skivor läker själen just nu: 1. Los Lobos - The Town And The City 2. Holly Brook - Like Blood Like Honey 3. Katie Melua - Piece By Piece

Det klev en dam ombord på bussen. I hasorna hennes hund - häftig men skabbig. Hon satte sig på platsen brevid. Hon hade en skabbig tröja på sig. Samma färg som hundens päls. Hon luktade hund.

Jag kan inte låta bli att tycka att det Daito Takahashi råkade ut för är lite lustigt. Undrar vad som rörde sig i hans huvud?

Forest Whitaker är L-Y-S-A-N-D-E! Vackra färger, gungande musik men en grym och hänsynslös historia. En ung doktor Garrigan (James McAvoy) kommer till Uganda för att jobba som läkare ute på en mission. Genom en slump blir han den förre generalen och nyblivna presidenten Idi Amins personlige läkare, rådgivare och vän. Idi Amin är charmerande och har stor utstrålning. Dr. Garrigan förförs av sin position och makten som följer med den. Men hos Idi Amin går inte hissen ända upp och Dr. Garrigan förstår lite försent vad han har gett sig in i. Filmen påminner om och är nästan lika stark som Midnight Express men så är den också baserad på en verklig händelse. En mycket stark och sevärd film. Får inte Forest Whitaker en Oskar på söndag för sin roll blir jag förvånad. Betyg: "eeee"

Svänger höger runt hörnet från Scheelegatan och tar ett par andertag längs Kungsholmsgatan. Två små steg uppför stentrappan mellan de två marshallerna som flämtar i februarikölden. Genom glaset, bakom den vissna julstjärnan i dörren, kan jag se värmen som väntar där inne. Snabbt sparkar jag av mig kylan och tar tag i handtaget av stål till dörren och kliver in. Ett välkommet sorl hörs i lokalen. Vid ett bord för två vid väggen, med den bruna 70-tals tapeten, strålar en lap-top brevid en tom soppskål. I den stora soffan, som vägrar låta dig gå, sitter några 20-åringar med sina stora dunjackor utbredda likt sovsäckar. Musiken virvlar runt och lenar skönt och bekant. Jag hoppar upp på en barstol vid fönstret och tar min plats med blick ut mot gatan och Rådhusets gråa tunga gavel. Sträcker mig efter DN, klär av mig vintern jag hade med mig in och går in till köket. Kamilla far runt som ett yrväder men vana händer gör allt likt en skicklig hantverkare. - Hello Pete, brister hon ut och ler b...

Jag har nu sålt min kropp till vetenskapen. På onsdag nästa vecka görs det första testet för att se om jag kvalificerar mig. Fortsättning följer...

Champions Leauge började igen i veckan. Och omgångens bästa match måsta ha varit Inter - Valencia igår. Grymt skön fotboll - svårt att inte ha nån favorit i den matchen. Julio Cruz och Crespo är roliga att se. Svårare med Zlatan. Men han är ju bra så det är lite kluvet. Barca torskade mot Liverpool och Bellamys golfswing efter sitt mål var stor humor.

...finns på Siargatan.

"Les Saisons" Dansmuseet 2 feb - 29 april

Förkylning 10 dagar + Vinterdepp + Ett par joggingpass = -4 kilo Sen har jag hört att vinterkräksjukan ska vara bra men jag står nog över den kuren om jag kan.

Ralph Fiennes hade sex med en flygvärdinna på planet mellan Australien och Indien. Dom enda gångerna en flygvärdinna har stött på mig är när hon har kört på mitt knä med dryckesvagnen. Det händer visserligen ganska ofta.

I gårdagens avsnitt av My Name Is Earl hade Randy det lite jobbigt. I can relate...

Spelarna tar sin karaoke på allvar: "Riise hävdar att han är oskyldig och inte druckit en droppe alkohol. Enligt norrmannen ska Bellamy ha kommit till hans hotellrum och attackerat honom med en golfklubba sedan han vägrat att vara med och sjunga karaoke tidigare på kvällen."

Kan hon, kan jag. Eller inte.

För My: Detektivbyrån - Dansbanan

Jag känner mig som en idiot. Jag är tillbaka på ruta ett. Varför lär jag mig inte? Ja, jag har sagt det förr. Alla dom saker jag inte förstår står på led och skrattar åt mig igen. Hånfullt. Och jag känner mig dum, dum, dum för att jag gick på det ännu en gång. Sucker! Jag är bara så jävla nyfiken. Jag vill upptäcka. Jag vill veta. Jag tror jag tänker för mycket - tänker för hårt. Går på magkänslan, säger hon. Magkänsla är skitsnack. Det enda man gör är att hitta saker för att bekräfta något man har fått för sig. Du hittar alltid små saker för att rättfärdiga magkänslan. Men du känner ingenting. Istället är det så att alla dom saker som ignoreras, som man förbiser på grund av magkänslan, är dom saker man egentligen letar efter. Där är dom, mitt framför näsan. Men man vill inte se dom. Magkänslan... Ska jag lära mig att låta det vara? Eller är jag fubar? Jag är bara så jävla nyfiken...